Dagens citat
Svalkande nyttigheter
Mixad vattenmelon och kiwi varvad i ett plastglas. Några timmar i frysen och sen är det klart. Hur smarrigt, enkelt och nyttigt låter inte det :)
Kanske nått att testa i sommar när värmen tränger sej på???
Sockersöta bordsplasseringar
Så ser bordsplaceringarna ut om man tar en sida ur Martha Stewarts handbok.
Och visst ser de naggande goda ut.
- Klipp ut ovaler i önskad storlek.
- Puncha hål med en tång i varje ände.
- Klipp till sidenband i önskad färg och trä detta genom hålen i ovalen.
Lätt som en plätt, nu är de klara. Texta eller stämpla namnen på varje placeringskort. Vill du spexa till det lite extra kan du använda olika stilar :)
Funkar perfekt till barnkalaset eller tjejkvällen!!!
Läs även andra bloggares åsikter om bordsplaceringar, barnkalas, tjejkväll, martha stewart, sötsaker till bordsdukningen
Våren och sommaren går i Rosa
I alla fall om man skall tro experterna :)
Nu går vi mot ljusare tider och det avspeglar sej även i våra hem!!!
Färgen framför alla andra är S 2060-Y90R. En mustig rosa med mycken värme. Vill man nu ha någon annan nyans så går även det bra, men tänk värme om du vill hänga med trenden. 
S 2060-Y90R
Färgskalan enligt Pantone, som varje år utser årets färg. Bittersweet heter vårens favvorit :)
Onsdag 2 Maj/ Dag tre i Rom
Och det var en spännande upplevelse. För det första så kunde parken vi promenerade i ha varit hämtad från en savann i afrika. Allt tydde på det, träd och gräs och allt. Dessutom stötte vi på en gorilla.
Jag skämtar inte!!!
Igår (läs första maj) slog jag upp ögonen vid ljudet av ordet gorilla och Ida som vettskrämd kommer in från sin morgon runda. Vissa här i sällskapet är okristligt hurtiga och kutar runt i Rom tidigt på mornarna istället för att ta sovmorgon. Och då menar jag tidigt. Jag Kliver upp mellan sex och sju beroende på vad vi skall göra. Tidigt är då vid fem snåret ungefär.
Lätt skärrad berättar hon om sin konfrontation med vad hon påstår var en gorilla. Vilket inte vore helt otroligt om man tänker på hur autentisk savannen är.
När jag yrvaken kommer upp och frågar vad det hela handlar om, så kommer det fram att det kanske var en staty. Ida tog inte chansen att studera den närmare utan rännde snabbt som ögat därifrån. Kanske hon till och med slog personligt rekord på rundan ;)
Jag blev rätt sugen på att se denna apa som skapat sådan uppståndelse. Därför följde jag med Sara och Ida på deras morgonpass.
Det hela utvecklades till ett vildmarks saffari. Vi träffade på sagda gorilla. Han var inte vacker och han satt nästan mitt på löparspåret. Så jag har full förståelse för Idas reaktion. Speciellt då han smög sej på henne oanmäld i gryningen.
Väldigt ouppfostrat gjort tycker jag.
Nu var det ju ingen riktig gorilla, TYVÄRR, utan en skulptur av en av de fulaste apdjur jag någonsin skådat (jag glömde tyvärr att fota honom)
En bit längre fram slapp vi med nöd och näppe förbi en jätte råtta som kom farandes till höger om oss. Den var minst 30 centimeter mellan nos och stjärt. Och då har jag inte räknat med svansen som säkert var lika lång.
Bombis var den full av hemska småkryp och obotliga sjukdommar.
Något hundratal meter längre fram var det någon eller något som låg och smög i gräset. Det kan ha vart en groda eller en helt vanlig katt. Men jag tror att det var ett lejon minst :)
Förstår ni nu vad jag menar med vildmark ;)
Tyvärr hade jag inte med mej några teräng gående skor, så jag fick vackert ta och vända hemåt medans Sara och Ida fortsatte ut på sin stäppvandring.
Jag hade kallt räknat med att vi skulle gå i samlad grupp och hade därför ingen nyckel med mej. Detta kom jag inte ihåg förrän de andra två var utom synhåll.
Jag gick istället till bankomaten och försökte få ut lite kontanter. Detta gick inte som jag hoppats. Jag visste att det fanns pengar på kontot, så jag blev smått ängslig över att det inte fungerade.
Nu skyndade jag mej hemåt til lägenheten på 129 Circonvallazione Cornelia. Där jag genast ringde min bankman Christer. Han kollade upp saldona på kontona men hittade inga fel. Klockan nio skulle kort kontoret öppna så han bad mej återkomma vid halv tio.
Det visade sej att eftersom jag tagit med mej mitt kreditkort (jag vill inte tappa mitt vanliga kort så de kan länsa allt jag äger och har) så gick det inte att ta ut kontanter i automaterna. Däremot kunde jag betala direkt i kassorna med det.
Då det inte är standard med kort i butikerna här och framför allt inte på restaurangerna så är det besvärligt men inte något oöverkomligt problem. Nu kunde jag äntligen slappna av. Eventuell shopping var räddad.
Det var inte bara jag som hade problem med bankerna så det blev en sen start på dagen. Klockan var närmare 11.00 innan vi begav oss mot metron och Trestevere, som är ett gammalt konstnärskvarter. I dag har konstnärerna dock flyttat vidare men den bohemska stämningen finns kvar.
Bild: Mysiga bakgator i Trastevere
I Trastevere skulle det finnas en bra shopping gata enligt guideböckerna. Tyvärr gick inte metron hela vägen fram så vi var tvungna att ta bussen sista biten.
Nu visste vi ju inte vad det skulle stå på denna buss och efter näsbrännan dagen innan så beslutade vi oss för att gå istället. Under vår promenad mot shopping streetan kom vi fram till att italien inte kan ha något gatukontor som bestämmer hur saker och ting skall vara. För trottoarerna är helt hopplöst plasserade.
Först går de på höger sida, sen på vänster och hipps vipps finns det ingen trottoar alls. Övergångsställena lyser med sin frånvaro och trafiken är minst sagt hetsig. Enda alternativet är att bege sej ut i trafiken med livet som insats.
När vi äntligen kom fram till VIALLE DI TRASTEVERE så var det inte så självklart att detta var shopping stråket. För här blandas det hejvilt mellan butiker, matställen och bostadshus. Till och med en och annan officiell byggnad strosade vi förbi.
Vi lyckades springa på en liten butik som såg lovande ut. Och när vi väl kom in visade det sej att den var betydligt större än man kunnat ana.
Ett och annat fynd lyckades jag göra också. Bland annat en klänning i svart och blått siden med en korallfärgad dragkedja i ryggen (jag har ett par skor hemma i precis samma nyans, fyndade på tradera) så denna slog jag till på.
Jag provade halva butiken men det blev bara denna enda klänning. Plus en solhatt, två nagelack, en examensklänning till Tuva, ett par sandaler i plast (mina skavande fötter behövde andas och det snarast) och så ett par balettskor i barnmodell åt Tuvan.
Sedan begav vi oss in i gyttret av trånga mysiga gränder i hopp om att finna något litet guldkorn till restaurang, hellst med uteservering.
Vi dissade de första vi passerade, men fastnade för en mysig liten uteservering med mycken grönskande blomsterprakt till skydd ut mot gatan.
Här var priserna acceptabla och bord lediga. Dessutom poppulerades de upptagna borden av italienare vilket skall vara en säker indikation på att maten är god.
Jag beställde in en pizza, en Bianco quattro formagio (pizza utan tomatsås men med fyra sorters ost. Pecorini, mosarella, permesan och gorgonzola) denna var supergod. Övriga gänget beställde en av dagens bufféer. Vilken bestod av två rätter.
Första rätten var en risotto med scampi. En riktigt cremig men ändå alldente variant med ett visst tuggmotstånd. Till detta dracks det bordsvatten. På tallrikarna låg i stort sett hela scampis med klor och stjärt och allt.
Andra rätten beskrevs som en fiskrätt.
Servitricerna var dock inte så värst haj på engelska och Camillas försök till teckenspråk gick inte riktigt ända fram (hon visade en simmande fisk med ena handen) Det vi trodde skulle vara fritterad fisk var i själva verket panerade bläckfiskringar, räkor med skal på och helstekta små bläckfiskar som samsades på tallriken med en citronbit eller två. Och så en grönsallad vid sidan om.
Tur för sällskapet att risotton var mättande. För denna rätt smakades på med blandade känslor och varierande respons. Ingen åt dock upp allt. Småbläckfiskarna fick alla behålla sina huvuden.
Nu hade det blivit dax att bege sej mot bättre shopping marker. Vi beslutade oss för att prova på bussarna en sista gång. Och hoppade på 3:an mot Circo Massimo men hamnade på ändstationen i Trastevere vid VIA ANTONIO CESARI. Som tur var kunde vi kliva på nästa buss åt motsatt mot Thorvaldsen ganska omgående.
Bild: Buss 3 mot Thorvaldsen (denna mötte vi precis när vi klivit av metron vid Pyramide på morgonen)
När vi hittat rätt till metron och bytt från spår B till Spår A, klev vi av vid hållplats Ottaviano och promenerade ner mot VIA COLA DI RIENZO. Vi delade upp oss i två grupper, en snabbgående och en detaljstuderande.
Jag och Camilla hamnade i den senare. (jag kommer fortfarande ihåg shopping debaklet 2009 då Camilla han med ungefär tre affärer på en hel dag) Vi började med att gå in i några barnklädesbutiker.
Jag kom snabbt fram till att det finns en hel del mer av söta klänningar med tillbehör än det finns av tuffa killkläder. Sådana gånger kan man önska att man hade en liten tjej att klä upp.
Tur att Zigge gärna väljer rosa om han får, till mosters stora förtret.
Efter dessa små shoppar tittade vi in i en skoaffär. Skyltfönstret var fyllt med intressanta skor och hoppet steg. Här kunde det ju finnas en guldgruva innanför portarna.
När vi väl kliver in står vi i en skrubb. Några hyllor med skor. Inte speciellt upphetsande. Tydligen så gör man så här. Skyltar upp med godbitarna i fönstret och sen måste man be dem plocka fram de man vill se närmare på.
Har man tidspress blir det lätt att man bara fönstershoppar.
Sörsta delen av butikerna gick vi bara förbi. Alla som hade tresiffriga belopp på prisskyltarna fick stryka på foten. Visst vill man köpa "speciella" saker, men inte till vilket pris som hellst.
Jag lockades dock in i en liten butiq vi namn Copin. En söt liten butik som sålde dräkter, kavajjer, kjolar, byxor mm i ett lite elegantare snitt. Camilla var inte så sugen på att gå in
- Kläderna känns så tantiga. Var hennes kommentar
Synd för henne då att jag lyckades spendera mesta delen av vår avsatta shoppingtid i just denna butik (större delen av min budget med, för den delen)
Jag lyckades hitta tre boleros, en blus och en klänning här. Sedan fick jag be butiksbiträdet att inte visa mej mer. Jag har lite ångest över att jag köpte tre kavajjer i samma modell men olika färger. Hade bara tänkt köpa den blå/röd/beige men kom hem med en i vitt och svart också. Så går det när man låter sej "övertalas" av entusiastiska biträden.
Bild: Överblick över Trastevere
Som tur var fanns det inte mycket mer att fynda efter denna gata. Priserna var alldeles för häftiga för min smak.
Kvällen avslutades med middag ute på terassen. Kvällssolen värmde fortfarande och vi åt ost och kex, bruchetta, oliver, frukt och färskt bröd.
Idag köpte vi skinkan över disk, vilket blev betydligt billigare än att köpa färdigpacketerad.
Sara och Ida hade köpt upp så vi hade fyra olika ostar att festa på och så lyxade vi till det med ett Amarone vin för 20 euro.
Vinet var som nektar i munnen. Mjukt och fylligt med en kryddig eftersmak. Vinet bildade en fet hinna på insidan av glaset som tydligen skall visa på god kvalitet. Men jag skulle nog inte lägga ner tvåhundra kronor på ett vin hemma, om det inte var till ett väldigt speciellt tillfälle.
Men det är ju inte varje dag man sitter och avnjuter vin på en takterass i Rom eller hur!!!
Kvällen blev tidig och vi var nog i säng vid halv tio.
Natti natti, varma hälsningar från Roma
Första heldagen i Rom
Efter att ha kommit till rätta i lägenheten och stupat i säng vid niotiden igår, har vi idag gjort stan här i Rom. 
Bild: Sara i metron på väg till lägenheten på måndag kväll, resväskan skymtar nere till höger :) Rome here we come!!!!
Tydligen firar man Valborg även här så hälften av butikerna är stängda. Endast i de turisttäta områdena fanns det öppna ställen.
Vi bestämde oss för att ta det lite lugnt och se lite kultur som inte förlitade sej på öppettider.
Först chansade vi på att det skulle finnas någon katakomb öppen, och det fanns det. Problemet var bara att ta sej dit. För det första låg de utanför den karta vi hade så vi fick gissa oss fram en aning. Sen när vi kom fram till bussen som skulle ta oss dit upptäckte vi att bussarna inte går på helgdagarna.
Detta efter nästan en timmes väntan. Därför tog vi metron ett par stopp längre ut. Därifrån gick vi till fots mot vår destination.
Vägen dit var längre än vi först trodde. Så vi gick in på en liten restaurang som låg lite ologiskt plaserad mitt i en korsning. Menyn såg skaplig ut och priserna var hyfsade.
Vi beställde Risotto och bruchetta att äta och rött vin och vatten att dricka. När vi får in bruchettan så hittade Camilla mögelprickar under sin brödbit. När vi andra granskade våra bröd upptäckte Ida och jag att det även var mögel på våra (tur för oss att Camilla är nyfiken och dissekerar sin mat för att ta reda på vad som är i, för hur ofta tittar man UNDER sin smörgås)
Vi konfererade lite och kom fram till att detta inte var ett ställe vi ville äta på. Camilla talade om detta för servitören, som bad om ursäkt men naturligtvis ville att vi skulle stanna. Detta vägrade vi dock och ställde oss upp och gick utan att betala en krona.
Tyvärr fan vi ingen restaurang i närheten för vi vandrade efter någon slags väl trafikerad genomfarts led mitt i ingen stans. Vi traskade flera kilometer efter trottoar lösa skogskantade gator. Hur vi nu kunde hitta det mitt i Rom.
Efter många om och men så kom vi äntligen fram till en av katakomberna. Här gick vi en guidad tur genom kryptgångarna. Alla katakomber ligger utan för den gamla stadsgränsen och det finns över 80.000 gravplatser.
Man får inte fota där nere, men jag tog en liten bild med telefonen i alla fall, för att komma ihåg och bevisa att vi verkligen vart där. 
Bild: Tjuvtagen med min Iphone
Efter detta skulle vi åka bussen tillbaks in mot centrum för att hitta oss nått att äta. För nu var vi alla svimfärdiga av hunger.
Det var nu vi upptäckte att bussarna inte gick. Vi rådfrågade kartan och beslutade oss för att promenera mot närmsta metro.
Nu råkade det vara så att det var en rätt så lång promenad och vi höll ju faktiskt på att förgås av hunger. Dessutom hade det börjat regna. Som tur var stannade det till en taxi som för en rimlig penning tog oss till Centralstationen. 
Bild: I taxin med andan i halsen och huvudet i Idas knä.
Igentligen var vi för många (vi är ju fem stycken) men det struntade vi blankt i. Jag satt och duckade när vi såg någon polis, för man vill ju inte åka i finkan första dan på semestern. Chauffören verkade dock inte så oroad. Det enda var att vi fick stiga av vid en tvärgata, då polisen tydligen frekventerade Termini mer än andra ställen. 
Bild: Turister i väntan utanför en av katakomberna i Rom, en regnig dag (inte jag som tagit bilden)
Vi hade hört att man inte skall äta i de turisttäta områdena utan leta restauranger där italienarna äter. Därför tog vi metron till Lepanto och letade efter ett lämpligt ställe.
Några hundra meter från huvudstritan hittade vi ett litet guldkorn till restaurang. Sana café.
Här bemöttes vi av värdens trevligaste personal.
När vi stod och beskådade menyn kom en av kyparna fram. Jag frågade om en buffet som stod skriven med krita på en trotoarpratate. Tydligen var det dagens lunch buffé och eftersom vi kom först vid halv fyra så serverades den inte längre. Men de kunde plocka ihop en tallrik åt oss om vi ville. Priserna var inte de billigaste men med buffé priset och en blandtallrik kom vi riktigt billigt undan.
Bara detta gav ju bättre vibbar än vårt första magplask till restaurang.
Servitören frågade om vi ville ha vatten till vinet eller bara vin och om vi ville ha nått bröd till maten (märk väl att detta inte kostade nått extra, vilket det annars ofta gör) Eftersom att stämningen var så bra bestämde vi oss för att ta en efterrätt också.
Vi fick en meny med olika alternativ. Tydligen såg vi rätt villrådiga ut. För en av de andra kyparna kom fram och föreslog på italienska hur vi skulle göra. Efter tredje gången han förklarade kunde vi uttyda att han tyckte vi skulle välja var sin variant och smaka på alla. Detta nappade vi på direkt.
Överraskningen och favoriten för samtliga var en choklad mousse med pink indian salt.
Igentligen borde det inte ha varit någon chock eftersom att Lindts mörka choklad med havssalt är en av mina favoriter.
Kyparen som föreslog dessertlösningen talade även om att det vi trodde var dekoration var en av husets specialiteter så vi var bara tvungna att smaka. Och de var VÄLDIGT goda.
Naturligt vis drack vi en espresso till detta.
All personal var väldigt uppmärksam och vi behövde inte vänta länge om det var nått vi ville. Den ena kyparen (han som tog emot oss i dörren) blinkade till mej varje gång jag såg åt hans håll. Som svensk är jag inte van sån uppmärksamhet och det var nästan lite enerverande att känna sej så iakttagen. Tydligen är det dock standard här.
Nu var klockan kvart över fem och vi hade laddat upp batterierna så nu var vi redo för nya äventyr.
Vi tog metron för att se Fontana di trevi. Hit hittade vi utan större problem. Ett litet misstag med en felvänd karta var enda misshappet. Det är inte så lätt att hålla rätt på norr och söder utan kompass :)
Här kastade jag ett mynt över axeln och vi fotade naturligtvis. Ett annat turistande par frågade om jag kunde fota dem. I utbyte skulle de fota oss allihop. Vilket är bra eftersom att jag köpt ny kamera och inte vill att nån springer iväg med den.
Nu stod vi i valet och kvalet mellan att åka hem eller försöka klämma in så mycket som möjlig.
Vi hade pratat om att gå och fönstershoppa i de exklusivare kvarteren. Och de låg bara en bit där ifrån så vi promenerade åt de hållet.
På Via del condotti trängs butiker som Tiffanys, Gucci, Prada, Valentino med varandra. Priserna är så pass fina att hela min shopping budget skulle gått åt till ett enda par skor. Och även om jag inte skulle tacka nej till ett par Jimmy Shoes, så vill jag inte betala för dem!!! Men nu har vi i alla fall fönstershopat på fina gatan och drömt om hur det skulle vara att bara kunna välja och vraka utan att behöva bry sej om prislappen.
Spanska trappan ligger precis i närheten. På piazza di spagna. Vi hade tänkt passa på att bocka av glassätande på spanska trappan, men naturligtvis var det brist på glassförsäljare just där och då. Vi fan en publik toalett och begav oss hemåt istället.
Kvällen avslutades med ett gott glas rött på vår kvällssols belysta tak terass.
Imorgon onsdag väntar shopping i Trastevere. Om jag fått in pengar på mitt konto. Mina sista slantar spenderade jag på hostmedesin.
Natti natti vi hörs i morgon :)
Resfeber
Ja då var det mindre än ett dygn tills jag flyger iväg till Rom. Det börjar kännas lite så där härligt i magen.
Jag ska ju få ut och resa.
Det var så länge sen jag gjorde det sist att jag nästan glömt bort hur mycket jag älskar själva resandet. Visst ska det bli kul att få se Rom, men det jag är mest exalterad över nu är resan i sej.
Jag kommer inte ihåg sist jag var på Arlanda. Mitt andra hem.
Jag längtar så mycket att det värker i halsen bara jag tänker på det. Oh vad jag älskar den känslan.
Nu ska jag och barnen hämta farmor på Kallax. Hon ska spendera lite kvalitets tid med barnbarnen. Mens mamma beger sej mot det ljuva livet i civilisationens mittpunkt.
På återseende :)
Varning utfärdad - Garderobus monstrus siktat på Klumgatan
Ytterligare en mardröm är situationen i min garderob.
HJÄÄÄÄÄLP !!!!!!
Äntligen lugn och ro
