Budapest



I september åker jag till Budapest med dottern, mamma, syrran, faster, kusinen och svägerskan. 

Vi har hyrt en lägenhet på Eötvös U. centralt med krypavstånd till starbucks och Andrassi strase. Nära både shopping, terror house och operan. Alltså ett riktigt guld läge. 

Det blir första resan med Tuva. De övriga åkte jag till Prag med för två år senan då syster min fyllde 30. Nu är det svägerskans tur att fylla the big 30. 

Jag har varit på en hel del ställen de senaste åren. Bland annat Rom, Köpenhamn, Antibe, Krakow och som sagt var Prag. 

Det blir spännande att se vad Budapest har att erbjuda. Själv vill jag ta del av kulturen, medans andra vill ägna sig åt shopping. Vi kommer nog att hinna lite av varje. 

Det enda vi bestämt än så länge är att vi ska på choklad provning på en fabrik utanför Budapest, och förhoppningsvis ska vi hinna med ett dopp i ett av termalbaden. Vilket känns som ett måste!

Annars är det god mat och trevligt sällskap som brukar var största behållningen med dessa tjej resor. Killarna får definitivt stanna hemma. 


Computer failure

Min dator håller på att sjunga på sista värsen. Har försökt få till ett inlägg i två dar nu men inte lyckats än. Så nu har jag tjuv lånat makens för att kunna ta kontakt med världen där ute igen!
 
Jag lovade ju i förra veckan att jag skulle återkomma med mina iaktagelser från Köpenhamn, men så blev det ju inte (pust) Kortfattat kan jag säga att jag inte hade så värst stora förväntningar när jag åkte. Vad är väll Köpenhamn jämfört med Rom??? Men jag måste säga att jag är possitivt överraskad.
 
Det fanns hur mycket som hällst att göra och se. Vi han inte på långa vägar med allt vi skulle ha velat göra. Vi kom aldrig till Tivoli. Vi han inte med ett enda slott. Vi missade Kristiania. Vi han inte med ett enda smörebröd. Och shoppingen var en smärre kattastrof.
 
Men allt som vi han med återkommer jag med detaljer sedan.
 
Just nu är jag bara så fruktansvärt irriterad på denna teknik som alltid ska till att strula (ahhrrrhg) tyvärr hjälper det inte att morra åt den, men det får mej att må lite bättre :)
 
 
Hustaken i Nyhavn
 
Just nu säger jag bara att det var väl värt resan, synd bara att vi inte hade fler dar på oss.

Forum romano & stop here

När jag slutade sist hade vi precis kommit in på området runt Foro Romano.

Här bland några av roms sju kullar (Capitolin-, Palatine- och Caelian hills) finns resterna av vad som en gång var civilisationens medelpunkt.



Överblick av roms sju kullar

När vi traskade upp för alla de elvahundra trappstegen var det den Palatinska kullen vi kämpade oss upp för. Det är här på denna kulle som grottan där Romulus och Remus hittades av vargen. Romulus mördade senare sin bror och grundade rom på just Palatine Hill. Vi stod alltså på toppen av världens genom tidernas mäktigaste och mest eftertraktade stad.              

Lite skakig i benen blir man. Utsikten härifrån var fantastisk. Colosseum i all sin prakt och The Celian hill i all sin glans. Det är nästan så att man känner hur tiden spolas tillbaka och man befinner sej i det antika Rom. Trafikbrus, kamerablixtar, turister. Allt försvinner och jag bara njuter av att få vara här.



Utsikten mot Caelian Hill



Och mot Colosseum

Vi strosade runt bland ruinerna vid palentinen och forum ett par timmar. Så här i efterhand kan jag medge att vi var lite snabba på att åka därifrån.

Vi missade mycket av det som fans att se. Tur är väl det för då har jag en anledning till att åka tillbaks :)



Istället åkte vi hem till lägenheten i Cornelia och drack en kopp kaffe. Sara och Ida bäljde i sej en halv kanna var, koffeinberoendet är väldigt varierande här i gruppen.

Gruppen som helhet var inte nöjd med shoppingen under gårdagen så vi beslöt att ägna även denna eftermiddag åt detta pengadrenerande nöje. Susanna som vi hyrt lägenheten av hade tipsat om ett par gator som skulle vara riktigt bra och som inte kostade skjortan. Vilket alltid är en fördel!!!!

En av dessa VIA NAZIONALE låg inte så långt från metrostoppet vid Repubblica.

VIA NAZIONALE

När vi ändå var hemma passade jag och Camilla på att byta kläder. Klänningen jag hade på förmiddagen var jag tvungen att nåla fast i BHn för att den inte skulle glida åt sidan. Vilket kan vara lite jobbigt när man skall prova kläder. I och för sej hade det nog blivit billigare om jag behållt den på ;)

Då jag provade klänningen jag köpte på Chopin fan jag en trasig söm. Jag och Camilla skulle slå följe även idag så vi bestämde vi oss för att åka tillbaks till butiken för att se om den gick att byta ut mot en ny.

Jag kände mej inte riktigt nöjd med köpet av den svarta kavajen så jag tog med den i fall att den gick att lämna tillbaks. Så jag tog med mej min shoppingkasse med kavaj och klänning i och kvittot och så gav vi oss iväg.

De flesta affärerna stänger vid sju här, så vi var tvungna att vända tillbaks mot Ottavinio och VIA COLA DI RIENZO vid sex snåret.

Jag var rätt sparsam idag och köpte inte mycket. Camilla föll för ett par riktigt snygga klackar i grå lapptäcksteknik, men hon var inte säker på om hon skulle komma att använda dom. Efter mången veva fram och tillbaks så fick dom följa med hem.

Men säg den "tur" som varar.

Innan det var dax att vända åter hittade vi en liten butik vid namn Stop Here. Namnet i sej var så uppkäftigt att vi bara var tvungna att göra just det.

Butiken var inte stor och färgskalan var väldigt begränsad. Från ljusbeige via nogat, ljusgrått och tillsist gråblått. Men kläderna var i "one size fits all"  så det var bara att välja och vraka mellan alla olika modeller och dessa var det ingen brist på :) 



Detta är en lånad bild på en annan Stop Here butik i Rom, jag ville bara visa att butiken verkligen hette så. Det var bara så utmärkande :)

Jag provade säkert femton olika, innan jag fastnade för fyra som jag bara måste ha. Ingen av plaggen kostade över 29 Euro så priset var ju överkomligt, eller hur :)

Camilla hade också fastnat för en av modellerna så jag lät henne köpa den och avstod själv. För hur kul är det att åka till Rom för att shoppa och komma hem med exakt samma saker???

Nu var det dock hög tid att bege sej mot Chopin och byta min trasiga klänning.

Vi hade ändå en del tid tillgodo när vi kom fram så vi stannade till i några butiker på vägen. Bland annat ett litet hål i väggen där Camilla och jag fann en riktigt läcker tröj modell. Den var sydd som en fyrkant med armmuddar i två hörn halslinningen i ett tredje och midjan i ett fjärde. Hals och midjelinningen var vända mot ena ärmen vilket gav hela plagget en asymetrisk passform. Hur man skulle komma i den var dock en bra fråga.

Vi fick hjälp av butikspersonalen för att fixa det hela.

Camilla passade bättre i modellen än jag + att jag redan handlat upp större delen av min budget, så jag avstod även denna till min shopping kamrat.

När vi tillslut kom fram till Chopin så visade det sej att man inte får returnera köp. Man får dock byta dem mot något annat. Så den svarta kavajen förvandlades till en röd klänning och en blus med spets i ryggpartiet. Som tur var hade de en till av den blåa klänningen så jag fick en hel med mej hem.

Detta efter fingranskning av varenda söm i plagget.

Nu var vi färdiga med dagens runda och skulle till att bege oss hem. Vi var dock en aning sena så vi ringde hem till Sara och bad dem gå iväg och köpa Pizza, vilket vi bestämt att vi skulle äta till middag redan tidigt under dagen.

När vi kom hem upptäckte vi att vi inte hade någon nyckel. Som tur var kom det precis ut en herre ur trappuppgången. Han var vänlig nog att släppa in oss så vi kunde vänta utanför dörren till lägenheten.

Klockan var nu närmare åtta och vi var hungriga som vargar. Allt vi ätit under dan var ju en gilato och en panini vit ett tiden.

Vi satt säkert tjugo minuter där i trappen och väntade. Varje gång det smällde i dörren trodde jag mej höra Idas röst eller känna doften från pizzorna. Snacka om att hungern kan få hjärnspökena att släppa lös.

Vi fick dock både komma in i lägenheten och mat i magen.

Vi är fem stycken i gänget och Sara, Ida och Annika hade köpt fem olika pizzor som vi delade på. Pizzorna var garnerade med:

nr 1 Svamp, Mozarellaoch pomodoro (tomat)
nr 2 Ytterligare en sorts svamp och mozarella
nr 3 Pomodoro, Mozarella klickar, färsk Ruccola och Körsbärstomater
nr 4 Mozarella, Permesan, Pecorino och Gorgonzola (en Quattro Formagio)
nr 5 Pomodoro, Mozarella och Parmaskinka.

Nu är det inte alla som tycker om svamp eller gorgonzola, medans andra (mej inberäknat) älskar det. Därför så fick alla smaka en bit av varje pizza och sedan slogs vi om resterande. Camilla hade otur. Hon gillar varken svamp eller mögelost så hon försökte peta lite men det blev inte riktigt bra ändå. Så därför fick hon ta de bitar som blev över av pizzorna hon gillade bäst.



Mycke av maten i Italien är vegetarisk så även pizzorna!!!

När maten laggt sej som en sten i magen googlade vi morgondagens aktiviteter. Jag och Camilla (konstigt att det alltid är vi som vill samma saker) ville åka till Pompeiji, även Annika var på. Tyvärr så hittade vi ingen stans vi kunde boka biljetter och turen skulle gå 5,30 morgonen därpå. Så vi delade upp oss i en shopping grupp och en sightseeing grupp.

Gissa två gånger vilka som ville gå på sightseeing :)

Japp, jag och Camilla.

Vi satte oss inne hon Camilla och läste igenom guideböckerna efter förslag, och för att inte missa nått riktigt vessäntligt (vilket vi ändå gjorde, det finns så mycket att se att en vecka inte räcker till) Panteon och Villa Borghese toppade listan.

Klockan var nu halv elva och jag stupade i säng. Redo för en ny dag full av äventyr!!!!!


Colosseum /Torsdag 3 maj

Idag satsade vi på en tidig start för att hinna till colosseum innan folkmassorna strömmade till.

För att ta oss dit från Cornelia där vi bor var vi tvungna att byta metro vid Termini till metro B mot Laurentina. Metron stannar vid Colosseo och tunnelbanestationen ligger tvärs över gatan från colosseum.



Bild: Termini en vanlig förmiddag, OBS!!! det är inte rusningstraffik

Vid det här laget känns det som att vi blivit riktigt hajj på att ta oss fram med hjälp av det lokala trafiknätverket. Och eftersom att vi köppt ett vecko kort så kan vi åka kors och tvärs genom stan utan att det kostar en krona extra. Vilket visade sej vara ett bra initiativ för vi har nästan nött ut korten redan :)

Italien är känt för sin gilato/glass och vi har pratat hela veckan om att vi skulle prova på om den var så bra som ryktet lät påskina. Tyvärr har vi av olika anledningar inte hunnit med det ännu, så på morgonen bestämmde vi att vi skulle köpa oss varsin gilato vid första bästa tillfälle.

Vilket råkade bli på metrostationen vid colosseo.

Italienare ska ju vara ett charmigt folk med gott om snygga karlar. Ni har väll hört talas om The Italion Stallion. Hittintills har de dock lyst med sin frånvara. Visst är de trevliga och charmörer finns det gott om på Roms gator. Däremot så lyser skönheten med sin frånvaro.

Varför jag drar upp detta nu kanske ni undrar???

Visst, det kanske känns lite taget ur luften men från och med idag så värkade italienarna visa sej från sin bästa sida. Här vid coloseum kryllade det av vänliga, charmerande, tjänstvilliga hyfsat tilltalande män. Inga tio poängare direkt, mer som låga femmor eller sexor. Men standarden ökade definitivt.

Inte för att jag är på marknaden efter nått nytt. Jag är så nöjd med min egen Hubby och jag vill inte byta ut honom, för vem ska då stå ut med alla mina nycker och egenheter. Men är man i ett land som är kännt för sin skönhet så kan man väll förvänta sej att se några fullpoängare. Eller så kanske det bara är jag som inte har tid att titta på sådana banala saker när det finns så mycket annat mer substansiellt att titta på ;)

Vi köpte i alla fall våra första gilato. För mej blev det citron, choklad och pistage. Konsistensen var i isigaste laget, vilket Camilla påpekade. Men smakerna var det inget fel på. Här smakade glassen Citron och inget annat. Vilket var en aningens chokerande för smaklökarna om man som vi svenskar är van vid lite mildare varianter som ibland inte ens går att gissa sej fram till vad de skall föreställa för smak.

Mannen i kassan var dagens första indikation på att stämningen var på väg att ändras. För han snålade inte direkt på smöret.

Vi slog oss ner på en låg snenmur utanför coloseum och intog vår hett efterlängtade glass. Samtidigt njöt vi av colosseums storslagna arkitektur och massiva storlek. Det är ingen liten arena de uppfört här inte. Nästan 90.000 åskådare fick det plats här under colosseums glansdagar. Och det var inte bara blodiga gladiator spel som lockade heller.




Jag skulle nog vilja likna colosseum med en modern galleria. Här fanns allt för hela familjen. Underhållning (blodiga slagsmål och regelrätta avrättningar) Shopping (marknadsstånd med allt från frukt till kläder skor och smycken) umgänge (man tog med sej mat som man sedan intog under dagen, eller så köpte man mat från någon handelsman, barnen kunde samlas och leka medans föräldrarna tog tillfället i akt och uppdaterade sej på de senaste skvallret). Precis som vi idag gör när vi går ner på stan :)

Eftersom att vi var ute i god tid så var inte köerna till entren så värst långa. Visst fanns det fler än vi där, men det var minuter inte timmar vi fick vänta. Vi skyndade på glassätandet en aning när vi såg en våg av människor närma sej från metron.

Väl inne i entrén var det dax att bestämma vilken typ av biljett vi skulle köpa. Diskussionen gick fram och tillbaka ända tills vi var framme vid kassan, och då det var vår tur hade vi fortfarande inte bestämt oss. När det nu brann i knutarna så tyckte jag vi skulle ta en guidad tur, medans andra tyckte att vi kanske kunde ta en ljudguide. Vi beslutade oss för den guidade turen, vilket brukar vara bästa sättet att lära sej något. Och på en så historiskt känd plats borde ju guiderna vara väl bevandrade i byggnadens historia. 

Så här i efterhand önskar jag att vi tagit ljudguiden. Jag hörde inte ett smack i de små walkitalkisarna vi fick oss tilldelade. Det sprakade och raspade och hur högt jag än höjde volymen vart det inte något bättre. Jag var inte ensam om att tycka så, för vart jag än tittade på mina med turister så såg jag uppgivna blickar, rynkade ögonbryn och ryckande axlar.

Enda sättet att höra något var att följa guiden hack i häl för att kanske kunna snappa upp någon godbit. Ibland hjälpte inte ens det. Hennes engelska var under all kritik.

Innan vi gick denna guidade tur hade vi nästan en timme på oss att utforska komplexet. Och vi han både med utsikten och en massa fotografier :)



Jag lärde mej att orsaken till att colosseum är i så dåligt skick är att de använde arenan som dagbrott för byggnadsmaterial. Så mycket av marmoren som skulle skyddat konstruktionen är idag borta. Den har använts till att skapa flera av dagens stora turistattraktioner som Peters kyrkan och Fontana di Trevi. Colosseum byggdes strax efter kristi födelse omkring 70 ekr och tog otroligt nog bara tio år att färdigställa.

Colosseum är byggd på rästerna av en konstgjord sjö som kejsar Nero anlade utanför sitt gyllene palats. Och colosseum fick sitt namn från en kollosal staty i förgylld brons, föreställande just Nero som stod utanför ingången. Den var över fyrtio meter hög vilket nästan är lika högt som colosseum med sina 48 meter.



Blid: vyn från colosseum mot resterna av Neros gyllene pallats

Området runt colosseum är fyllt med historiska byggnader, några av dem besökte vi efter lunchen. Men mer om det senare.

När klockan närmade sej ett var vi klara med coloseum. Vi hade fotat allt vi bara kunde kommas åt och vandrat runt på alla plan som var öppna för allmänheten. Dessutom så börgade hungern att krypa sej på.

Innan vi köpte lunch han jag inhandla lite sovernirer till barnen. En gladiator till Charlie och en Romarhjälm med röd tuppkam till Leo. Prutning är inte min starka sida och många gånger under veckan glömde jag bort det helt. Men just denna gång så förde jag en hård förhandling. Tydligen så lyckades jag riktigt bra för försäljaren tyckte tydligen att han behövde sno till sej en puss på kinden som plåster på såren. Jag vart dock rätt så chockad när han passade på att förvandla kindpussen till en riktig en.

Innan vi åke från sverige hade vi hade gjort en lista över saker vi ville göra under vår tid i rom, och ett av förslagen var att äta en picknik i en park. Nu finns det ju inte så gott om parker och tid är en bristvara så vi tog tillfället i akt och köpte oss en smörgås i en matvagn alldeles utanför exit på coloseum. En panini och en läsk kostar 9€ alltså 90 kr. Vilket är ett rån. Men kostar det så smakar det och minsta lilla smula går åt när snåltarmen sätter in.

Vi promenerade ner efter VIA DI SAN GREGORIO mot Palatino. Här finns en ingång till områdena runt Foro Romano, Circo Maximum och Neros gyllene pallats. Efter vad som kändes som elvahundra trappsteg fan vi en liten undanskymd glänta med en stenbänk som fick ställa upp som picknick spot.



Bild: Några av de elvahundra trappstegen och vår lilla oas vid sidan av Circus maximus

Sara och Ida passade på att ta årets första barfotapromenad i det höga gröna gräset. Risken för fästingbett kom på tal, men viftades bort med att de skulle fingranska benen när de var klara. 

Jag väljer att bryta dagens årerberättande här för både ni och jag är nog rätt trötta efter allt skrivande/läsande och så ville jag få med en del bilder också. Jag återkommer senare med resten av reseskildringen :)


Onsdag 2 Maj/ Dag tre i Rom

Dagen börjades med en lätt frukost och en frisk promenad.

Och det var en spännande upplevelse. För det första så kunde parken vi promenerade i ha varit hämtad från en savann i afrika. Allt tydde på det, träd och gräs och allt. Dessutom stötte vi på en gorilla.

Jag skämtar inte!!!

Igår (läs första maj) slog jag upp ögonen vid ljudet av ordet gorilla och Ida som vettskrämd kommer in från sin morgon runda. Vissa här i sällskapet är okristligt hurtiga och kutar runt i Rom tidigt på mornarna istället för att ta sovmorgon. Och då menar jag tidigt. Jag Kliver upp mellan sex och sju beroende på vad vi skall göra. Tidigt är då vid fem snåret ungefär.

Lätt skärrad berättar hon om sin konfrontation med vad hon påstår var en gorilla. Vilket inte vore helt otroligt om man tänker på hur autentisk savannen är.

När jag yrvaken kommer upp och frågar vad det hela handlar om, så kommer det fram att det kanske var en staty. Ida tog inte chansen att studera den närmare utan rännde snabbt som ögat därifrån. Kanske hon till och med slog personligt rekord på rundan ;)

Jag blev rätt sugen på att se denna apa som skapat sådan uppståndelse. Därför följde jag med Sara och Ida på deras morgonpass.

Det hela utvecklades till ett vildmarks saffari. Vi träffade på sagda gorilla. Han var inte vacker och han satt nästan mitt på löparspåret. Så jag har full förståelse för Idas reaktion. Speciellt då han smög sej på henne oanmäld i gryningen.

Väldigt ouppfostrat gjort tycker jag.

Nu var det ju ingen riktig gorilla, TYVÄRR, utan en skulptur av en av de fulaste apdjur jag någonsin skådat (jag glömde tyvärr att fota honom)

En bit längre fram slapp vi med nöd och näppe förbi en jätte råtta som kom farandes till höger om oss. Den var minst 30 centimeter mellan nos och stjärt. Och då har jag inte räknat med svansen som säkert var lika lång.

Bombis var den full av hemska småkryp och obotliga sjukdommar.

Något hundratal meter längre fram var det någon eller något som låg och smög i gräset. Det kan ha vart en groda eller en helt vanlig katt. Men jag tror att det var ett lejon minst :)

Förstår ni nu vad jag menar med vildmark ;)

Tyvärr hade jag inte med mej några teräng gående skor, så jag fick vackert ta och vända hemåt medans Sara och Ida fortsatte ut på sin stäppvandring.

Jag hade kallt räknat med att vi skulle gå i samlad grupp och hade därför ingen nyckel med mej. Detta kom jag inte ihåg förrän de andra två var utom synhåll.

Jag gick istället till bankomaten och försökte få ut lite kontanter. Detta gick inte som jag hoppats. Jag visste att det fanns pengar på kontot, så jag blev smått ängslig över att det inte fungerade.

Nu skyndade jag mej hemåt til lägenheten på 129 Circonvallazione Cornelia. Där jag genast ringde min bankman Christer. Han kollade upp saldona på kontona men hittade inga fel. Klockan nio skulle kort kontoret öppna så han bad mej återkomma vid halv tio.

Det visade sej att eftersom jag tagit med mej mitt kreditkort (jag vill inte tappa mitt vanliga kort så de kan länsa allt jag äger och har) så gick det inte att ta ut kontanter i automaterna. Däremot kunde jag betala direkt i kassorna med det.

Då det inte är standard med kort i butikerna här och framför allt inte på restaurangerna så är det besvärligt men inte något oöverkomligt problem. Nu kunde jag äntligen slappna av. Eventuell shopping var räddad.

Det var inte bara jag som hade problem med bankerna så det blev en sen start på dagen. Klockan var närmare 11.00 innan vi begav oss mot metron och Trestevere, som är ett gammalt konstnärskvarter. I dag har konstnärerna dock flyttat vidare men den bohemska stämningen finns kvar.




Bild: Mysiga bakgator i Trastevere

I Trastevere skulle det finnas en bra shopping gata enligt guideböckerna. Tyvärr gick inte metron hela vägen fram så vi var tvungna att ta bussen sista biten.



Bild: på väg över Tibern

Nu visste vi ju inte vad det skulle stå på denna buss och efter näsbrännan dagen innan så beslutade vi oss för att gå istället. Under vår promenad mot shopping streetan kom vi fram till att italien inte kan ha något gatukontor som bestämmer hur saker och ting skall vara. För trottoarerna är helt hopplöst plasserade.

Först går de på höger sida, sen på vänster och hipps vipps finns det ingen trottoar alls. Övergångsställena lyser med sin frånvaro och trafiken är minst sagt hetsig. Enda alternativet är att bege sej ut i trafiken med livet som insats.

När vi äntligen kom fram till VIALLE DI TRASTEVERE så var det inte så självklart att detta var shopping stråket. För här blandas det hejvilt mellan butiker, matställen och bostadshus. Till och med en och annan officiell byggnad strosade vi förbi.

Vi lyckades springa på en liten butik som såg lovande ut. Och när vi väl kom in visade det sej att den var betydligt större än man kunnat ana.

Ett och annat fynd lyckades jag göra också. Bland annat en klänning i svart och blått siden med en korallfärgad dragkedja i ryggen (jag har ett par skor hemma i precis samma nyans, fyndade på tradera) så denna slog jag till på.

Jag provade halva butiken men det blev bara denna enda klänning. Plus en solhatt, två nagelack, en examensklänning till Tuva, ett par sandaler i plast (mina skavande fötter behövde andas och det snarast) och så ett par balettskor i barnmodell åt Tuvan.

Sedan begav vi oss in i gyttret av trånga mysiga gränder i hopp om att finna något litet guldkorn till restaurang, hellst med uteservering.

Vi dissade de första vi passerade, men fastnade för en mysig liten uteservering med mycken grönskande blomsterprakt till skydd ut mot gatan.

Här var priserna acceptabla och bord lediga. Dessutom poppulerades de upptagna borden av italienare vilket skall vara en säker indikation på att maten är god.

Jag beställde in en pizza, en Bianco quattro formagio (pizza utan tomatsås men med fyra sorters ost. Pecorini, mosarella, permesan och gorgonzola) denna var supergod. Övriga gänget beställde en av dagens bufféer. Vilken bestod av två rätter.

Första rätten var en risotto med scampi. En riktigt cremig men ändå alldente variant med ett visst tuggmotstånd. Till detta dracks det bordsvatten. På tallrikarna låg i stort sett hela scampis med klor och stjärt och allt.

Andra rätten beskrevs som en fiskrätt.

Servitricerna var dock inte så värst haj på engelska och Camillas försök till teckenspråk gick inte riktigt ända fram (hon visade en simmande fisk med ena handen) Det vi trodde skulle vara fritterad fisk var i själva verket panerade bläckfiskringar, räkor med skal på och helstekta små bläckfiskar som samsades på tallriken med en citronbit eller två. Och så en grönsallad vid sidan om.

Tur för sällskapet att risotton var mättande. För denna rätt smakades på med blandade känslor och varierande respons. Ingen åt dock upp allt. Småbläckfiskarna fick alla behålla sina huvuden.

Nu hade det blivit dax att bege sej mot bättre shopping marker. Vi beslutade oss för att prova på bussarna en sista gång. Och hoppade på 3:an mot Circo Massimo men hamnade på ändstationen i Trastevere vid VIA ANTONIO CESARI. Som tur var kunde vi kliva på nästa buss åt motsatt mot Thorvaldsen ganska omgående.




Bild: Buss 3 mot Thorvaldsen (denna mötte vi precis när vi klivit av metron vid Pyramide på morgonen)

När vi hittat rätt till metron och bytt från spår B till Spår A, klev vi av vid hållplats Ottaviano och promenerade ner mot VIA COLA DI RIENZO. Vi delade upp oss i två grupper, en snabbgående och en detaljstuderande.

Jag och Camilla hamnade i den senare. (jag kommer fortfarande ihåg shopping debaklet 2009 då Camilla han med ungefär tre affärer på en hel dag) Vi började med att gå in i några barnklädesbutiker.

Jag kom snabbt fram till att det finns en hel del mer av söta klänningar med tillbehör än det finns av tuffa killkläder. Sådana gånger kan man önska att man hade en liten tjej att klä upp.

Tur att Zigge gärna väljer rosa om han får, till mosters stora förtret.

Efter dessa små shoppar tittade vi in i en skoaffär. Skyltfönstret var fyllt med intressanta skor och hoppet steg. Här kunde det ju finnas en guldgruva innanför portarna.

När vi väl kliver in står vi i en skrubb. Några hyllor med skor. Inte speciellt upphetsande. Tydligen så gör man så här. Skyltar upp med godbitarna i fönstret och sen måste man be dem plocka fram de man vill se närmare på.

Har man tidspress blir det lätt att man bara fönstershoppar.

Sörsta delen av butikerna gick vi bara förbi. Alla som hade tresiffriga belopp på prisskyltarna fick stryka på foten. Visst vill man köpa "speciella" saker, men inte till vilket pris som hellst.

Jag lockades dock in i en liten butiq vi namn Copin. En söt liten butik som sålde dräkter, kavajjer, kjolar, byxor mm i ett lite elegantare snitt. Camilla var inte så sugen på att gå in

- Kläderna känns så tantiga. Var hennes kommentar

Synd för henne då att jag lyckades spendera mesta delen av vår avsatta shoppingtid i just denna butik (större delen av min budget med, för den delen)

Jag lyckades hitta tre boleros, en blus och en klänning här. Sedan fick jag be butiksbiträdet att inte visa mej mer. Jag har lite ångest över att jag köpte tre kavajjer i samma modell men olika färger. Hade bara tänkt köpa den blå/röd/beige men kom hem med en i vitt och svart också. Så går det när man låter sej "övertalas" av entusiastiska biträden.




Bild: Överblick över Trastevere

Som tur var fanns det inte mycket mer att fynda efter denna gata. Priserna var alldeles för häftiga för min smak.

Kvällen avslutades med middag ute på terassen. Kvällssolen värmde fortfarande och vi åt ost och kex, bruchetta, oliver, frukt och färskt bröd.

Idag köpte vi skinkan över disk, vilket blev betydligt billigare än att köpa färdigpacketerad.

Sara och Ida hade köpt upp så vi hade fyra olika ostar att festa på och så lyxade vi till det med ett Amarone vin för 20 euro.



Vinet var som nektar i munnen. Mjukt och fylligt med en kryddig eftersmak. Vinet bildade en fet hinna på insidan av glaset som tydligen skall visa på god kvalitet. Men jag skulle nog inte lägga ner tvåhundra kronor på ett vin hemma, om det inte var till ett väldigt speciellt tillfälle.

Men det är ju inte varje dag man sitter och avnjuter vin på en takterass i Rom eller hur!!!

Kvällen blev tidig och vi var nog i säng vid halv tio.

Natti natti, varma hälsningar från Roma



Första heldagen i Rom

Efter att ha kommit till rätta i lägenheten och stupat i säng vid niotiden igår, har vi idag gjort stan här i Rom.

image description

Bild: Sara i metron på väg till lägenheten på måndag kväll, resväskan skymtar nere till höger :) Rome here we come!!!!

Tydligen firar man Valborg även här så hälften av butikerna är stängda. Endast i de turisttäta områdena fanns det öppna ställen.

Vi bestämde oss för att ta det lite lugnt och se lite kultur som inte förlitade sej på öppettider.

Först chansade vi på att det skulle finnas någon katakomb öppen, och det fanns det. Problemet var bara att ta sej dit. För det första låg de utanför den karta vi hade så vi fick gissa oss fram en aning. Sen när vi kom fram till bussen som skulle ta oss dit upptäckte vi att bussarna inte går på helgdagarna.



Detta efter nästan en timmes väntan. Därför tog vi metron ett par stopp längre ut. Därifrån gick vi till fots mot vår destination.

Vägen dit var längre än vi först trodde. Så vi gick in på en liten restaurang som låg lite ologiskt plaserad mitt i en korsning. Menyn såg skaplig ut och priserna var hyfsade.

Vi beställde Risotto och bruchetta att äta och rött vin och vatten att dricka. När vi får in bruchettan så hittade Camilla mögelprickar under sin brödbit. När vi andra granskade våra bröd upptäckte Ida och jag att det även var mögel på våra (tur för oss att Camilla är nyfiken och dissekerar sin mat för att ta reda på vad som är i, för hur ofta tittar man UNDER sin smörgås)

Vi konfererade lite och kom fram till att detta inte var ett ställe vi ville äta på. Camilla talade om detta för servitören, som bad om ursäkt men naturligtvis ville att vi skulle stanna. Detta vägrade vi dock och ställde oss upp och gick utan att betala en krona.

Tyvärr fan vi ingen restaurang i närheten för vi vandrade efter någon slags väl trafikerad genomfarts led mitt i ingen stans. Vi traskade flera kilometer efter trottoar lösa skogskantade gator. Hur vi nu kunde hitta det mitt i Rom.

Efter många om och men så kom vi äntligen fram till en av katakomberna. Här gick vi en guidad tur genom kryptgångarna. Alla katakomber ligger utan för den gamla stadsgränsen och det finns över 80.000 gravplatser.

Man får inte fota där nere, men jag tog en liten bild med telefonen i alla fall, för att komma ihåg och bevisa att vi verkligen vart där.

image description

Bild: Tjuvtagen med min Iphone

Efter detta skulle vi åka bussen tillbaks in mot centrum för att hitta oss nått att äta. För nu var vi alla svimfärdiga av hunger.

Det var nu vi upptäckte att bussarna inte gick. Vi rådfrågade kartan och beslutade oss för att promenera mot närmsta metro.

Nu råkade det vara så att det var en rätt så lång promenad och vi höll ju faktiskt på att förgås av hunger. Dessutom hade det börjat regna. Som tur var stannade det till en taxi som för en rimlig penning tog oss till Centralstationen.

image description

Bild: I taxin med andan i halsen och huvudet i Idas knä.

Igentligen var vi för många (vi är ju fem stycken) men det struntade vi blankt i. Jag satt och duckade när vi såg någon polis, för man vill ju inte åka i finkan första dan på semestern. Chauffören verkade dock inte så oroad. Det enda var att vi fick stiga av vid en tvärgata, då polisen tydligen frekventerade Termini mer än andra ställen.



Bild: Turister i väntan utanför en av katakomberna i Rom, en regnig dag (inte jag som tagit bilden)


Vi hade hört att man inte skall äta i de turisttäta områdena utan leta restauranger där italienarna äter. Därför tog vi metron till Lepanto och letade efter ett lämpligt ställe.

Några hundra meter från huvudstritan hittade vi ett litet guldkorn till restaurang. Sana café.

Här bemöttes vi av värdens trevligaste personal.

När vi stod och beskådade menyn kom en av kyparna fram. Jag frågade om en buffet som stod skriven med krita på en trotoarpratate. Tydligen var det dagens lunch buffé och eftersom vi kom först vid halv fyra så serverades den inte längre. Men de kunde plocka ihop en tallrik åt oss om vi ville. Priserna var inte de billigaste men med buffé priset och en blandtallrik kom vi riktigt billigt undan.

Bara detta gav ju bättre vibbar än vårt första magplask till restaurang.

Servitören frågade om vi ville ha vatten till vinet eller bara vin och om vi ville ha nått bröd till maten (märk väl att detta inte kostade nått extra, vilket det annars ofta gör) Eftersom att stämningen var så bra bestämde vi oss för att ta en efterrätt också.



Vi fick en meny med olika alternativ. Tydligen såg vi rätt villrådiga ut. För en av de andra kyparna kom fram och föreslog på italienska hur vi skulle göra. Efter tredje gången han förklarade kunde vi uttyda att han tyckte vi skulle välja var sin variant och smaka på alla. Detta nappade vi på direkt.

Överraskningen och favoriten för samtliga var en choklad mousse med pink indian salt.

Igentligen borde det inte ha varit någon chock eftersom att Lindts mörka choklad med havssalt är en av mina favoriter.

Kyparen som föreslog dessertlösningen talade även om att det vi trodde var dekoration var en av husets specialiteter så vi var bara tvungna att smaka. Och de var VÄLDIGT goda.

Naturligt vis drack vi en espresso till detta.

All personal var väldigt uppmärksam och vi behövde inte vänta länge om det var nått vi ville. Den ena kyparen (han som tog emot oss i dörren) blinkade till mej varje gång jag såg åt hans håll. Som svensk är jag inte van sån uppmärksamhet och det var nästan lite enerverande att känna sej så iakttagen. Tydligen är det dock standard här.

Nu var klockan kvart över fem och vi hade laddat upp batterierna så nu var vi redo för nya äventyr.

Vi tog metron för att se Fontana di trevi. Hit hittade vi utan större problem. Ett litet misstag med en felvänd karta var enda misshappet. Det är inte så lätt att hålla rätt på norr och söder utan kompass :)



Här kastade jag ett mynt över axeln och vi fotade naturligtvis. Ett annat turistande par frågade om jag kunde fota dem. I utbyte skulle de fota oss allihop. Vilket är bra eftersom att jag köpt ny kamera och inte vill att nån springer iväg med den.



Nu stod vi i valet och kvalet mellan att åka hem eller försöka klämma in så mycket som möjlig.

Vi hade pratat om att gå och fönstershoppa i de exklusivare kvarteren. Och de låg bara en bit där ifrån så vi promenerade åt de hållet.

På Via del condotti trängs butiker som Tiffanys, Gucci, Prada, Valentino med varandra. Priserna är så pass fina att hela min shopping budget skulle gått åt till ett enda par skor. Och även om jag inte skulle tacka nej till ett par Jimmy Shoes, så vill jag inte betala för dem!!! Men nu har vi i alla fall fönstershopat på fina gatan och drömt om hur det skulle vara att bara kunna välja och vraka utan att behöva bry sej om prislappen.



Bild: Rostade kastanjer vid spanska trappan

Spanska trappan ligger precis i närheten. På piazza di spagna. Vi hade tänkt passa på att bocka av glassätande på spanska trappan, men naturligtvis var det brist på glassförsäljare just där och då. Vi fan en publik toalett och begav oss hemåt istället.

Kvällen avslutades med ett gott glas rött på vår kvällssols belysta tak terass.



Imorgon onsdag väntar shopping i Trastevere. Om jag fått in pengar på mitt konto. Mina sista slantar spenderade jag på hostmedesin.

Natti natti vi hörs i morgon :)


Resfeber

Ja då var det mindre än ett dygn tills jag flyger iväg till Rom. Det börjar kännas lite så där härligt i magen.

Jag ska ju få ut och resa.

Det var så länge sen jag gjorde det sist att jag nästan glömt bort hur mycket jag älskar själva resandet. Visst ska det bli kul att få se Rom, men det jag är mest exalterad över nu är resan i sej.

Jag kommer inte ihåg sist jag var på Arlanda. Mitt andra hem.

Jag längtar så mycket att det värker i halsen bara jag tänker på det. Oh vad jag älskar den känslan.

Nu ska jag och barnen hämta farmor på Kallax. Hon ska spendera lite kvalitets tid med barnbarnen. Mens mamma beger sej mot det ljuva livet i civilisationens mittpunkt.

På återseende :)



Matbloggstoppen
RSS 2.0