Annorlunda sätt att renovera trappen


Trappor är svåra. Vita trappor är så snygga men så opraktiska. Smutsen samlas i vart enda litet hörn och de är nästan omöjligt att få bort allt. Svart är också snyggt men smutsen syns nästan lika bra här. 

Jag har funderat på att slipa bort all vitfärg och betsa trappen brun vilket också är snyggt. 

Sen såg jag detta inlägg på apartmemt therapy och det var kärlek vid första ögonkastet. 

Fototapeter finns i mängder av mönster och går att måttbeställa i precis den höjd och bredd du behöver. Vilket gör det enkelt och kostnadseffektivt att beställa den mängd tapet du behöver. 

Detta blir mitt vinterprojekt, vilket blir ditt?



Nystart

Hej! 


Har haft ett längre uppehåll från bloggen på grund av personliga angelägenheter. Förhoppningen är nu att jag ska komma igång med bloggandet igen. 

Det finns så mycket jag vill säga och visa er. Om allt går som jag vill kommer jag att kunna göra det. 

Jag har lärt mig mycket om mig själv under tiden jag varit borta. Jag har lärt mig att allt inte alltid är som det ser ut att vara. Att det som verkat bra inte är det. Jag har lärt mig att fokusera på det som är bra. 

Sen kan jag inte garantera att jag alltid kommer att kunna göra det. Jag är ju människa trots allt och som sådan så har jag fel och brister som inte går att fixa på en dag. 

Jag ser det som att jag genomgår en kroppslig och själslig helrenovering. 

Jag måste börja i det lilla och tänka på det som är viktigast. Ta det lugnt och bara ta en dag i taget. 

Bild: Storforsen 


Påskäggs jakt

Så här på påskafton så hör det ju till traditionen att barnen skall få gå på ägg jakt.
 
Våra älsta barn är ju rätt stora nu men de vill ändå vara med på jakten. I år så busade jag dock lite med dem och gömde tomma ägg. Så när de väl funnit sitt ägg och skulle ta sig en smakbit så var ägget tomt.
 
Jag lovar att de var två rätt så indignerade ungar som undrade vart mamma lagt godiset :)
 
- Hi hi hi, sa jag och log i mjugg.
 
De fick lov att börja om med letandet från börgan igen. När de väl hittat godiset var de ändå rätt nöjda med sig själva och tyckte att jag vart jobbig. Med de höll med om att det blev en aning mer spännande :)
 
Så kontentan av det hela blir att traditioner är bra men ibland behöver de ruskas om en aning.
 
Glad påsk på er allesammans där ute i sveriges avlånga land. Nu ska jag gå och tända grillen!
 
 
 
 
 

Pappa dansar balett :)

 
Ja, idag finns det faktiskt hopp om liv. Jag är svag som en kattunge och aptiten lyser med sin frånvaro, men jag har fått i mej lite mat i alla fall.
 
Dottern och maken kom just hem från baletten och demonstrerade vad pappa lärt sej. Idag och endast idag fick föräldrarna följa med in i danssalen.
 
Jag grämer mej över att jag är sjuk för jag hade värkligen velat se Matte dansa balett :) Med sina 190cm och dryga 100kg och skäggig som en skogshuggare måste det ha vart en syn för gudarna.
 
Underhållande var det i alla fall när han visade upp vad han fått göra. Han har en riktigt fin hållning när han stäcker på sej, det måste jag ge honom en eloge för.
 
Matte visade plieer och annat i hallen, och Tuva bara fnissade. Men Matte har ortoligt bra minne så nu får Tuva se upp. Pappa kommer kontrolera vilka framsteg hon gör. Och rätta hennes misstag :)
 
Så nu känns det lite bättre. Skratt har ju den effekten på oss människor.
 
Kanske jag kan orka med lite hushållsarbete i morgon för det är sorgligt eftersatt :(
 
 

Jag hatar att vara sjuk

Visst finns det inget värre än att vara sjuk???
 
Att inte orka röra sej. Att inte kunna ta hand om sin familj och sitt jobb. Att inte kunna ta hand om sej själv.
 
Nu har jag tur. Det är bara magsjuka det handlar om denna gång. Men jag känner mej så totalt värdelös och obrukbar. Jag tillför ingenting till livet. Varesej mitt eget eller min familjs.
 
Så fort jag rör mej så krampar det i magen för den är totalt tom. Om jag dricker några sippar vatten så startar obehaget och skulle jag gud förbjude äta nått så gör det bara en snabb visit till min maggrop.
 
Jag kommer inte ihåg sist jag var riktigt magsjuk. Jag tror att det är nått jag har förträngt. För det är ingen rolig upplevelse. Jag ska inte gå in på några detaljer, för det kanske får er att må illa om inte ordet majsjuka redan haft den inverkan på er.
 
För det är få saker som "smittar" så snabbt som illamående. 
 
Hur många får feber av att se någon ligga nedbäddad i feberfrossa. Gör samma liknelse med Magsjuka. 
 
Min lilla mamma kan inte känna lukten eller höra ljudet, utan att själv bli illamående. 
 
Jag ber en bön till högre makter att ingen annan i huset skall drabbas, för jag orkar inte ta hand om allt stök som blir efter magsjuka barn.
 
Just nu finns det inget jag önskar mer än att få vara frisk och pigg och allert. Jag är inte riktigt där just nu men förhoppningsvis så vänder det snart.
 
För jag HATAR att vara sjuk!!!
 
 
Jag känner mej som en urvriden disktrasa :(

Happy Halloween

Ja idag är ju dan då alla amerikanska barn går man ur huse och kör sitt trick or treat. Tyvärr (tycker jag) har vi inte den traditionen här i sverige.
 
Inte ett enda pling har jag haft på dörren idag.
 
Märk ut den 31 Oktober, Halloween i almanackan så skickar vi ut barnen nästa år!!!
 
Här i sverige så är det ju dan före alla helgons dag som barnen klär ut sej och knackar dörr.  Och det är på fredag (2 november 2012)
 
 
Happy Halloween säger jag i alla fall :)
 

Snurvel

Just nu känns det som om mitt huvud ska explodera. Så fullt är det med snor och rinnit äckel. Åh vad jag hatar att vara sjuk.
 
Jag trodde jag var klar med det vid det här laget. Tydligen så har inte mitt immunförsvar återhämtat sej ordentligt, för jag värkar trilla dit på vart enda virus jag snubblar över.
 
Snacka om att lägga krokben.
 
Jag tror jag ska ta och bädda ner mej i sängen med en kopp varmt te och en bra bok. Och stanna där tills på måndag då det är dax att gå till jobbet igen :(
 
Nämnde jag att jag HATAR att vara sjuk???
 

iWash

Jag har provat något nytt :)

Nått jag aldrig gjort förut.

Jag gjorde dess utom helt ofrivilligt.

Hade jag vetat slutresultatet hade jag dock inte försökt mej på det. Hade jag kunnat förhindra det skulle jag ha gjort det. För jag hade på förhand kunnat förstå att det inte var en så värst lysande ide.

Jag har tvättat min iPhone. Tyvärr tålde den inte vatten. Och den var heller inte byggd för att klara en tur i centrifugen. SÅ resultatet blev en krossad skärm och en obrukbar liten bit plast och glas.

Så jag rekomenderar er inte att försöka. Resultatet blir ingen hitt.

Nu får jag vänta på att försäkringsbolaget ska göra sitt och jag förhoppningsvis ska få ut endel pengar. Kanske tillräckligt för att kunna köpa mej en begagnad telefon.

För just nu så snikar jag på sonens. Och den vill han ha tillbaks så fort som möjligt :(


Tänkvärt

"The best measure of truth is the compass in your heart"

Läste detta på Twitter hos Ian Somerhalder, som för övrigt är en väldigt inspirerande och själavårdande människa att följa.

Jag tyckte det var ett så vackert och samtidigt tungt budskap att jag kände att jag behövde dela med mej av det till er.

Jag kan oxå rekommendera att följa Ian om ni använder er av twitter. Hans engagemang och brinnande vilja att rädda miljön och människor både i stort och i smått är väldigt smittande. Och jag kan inte sticka under stolen med att jag själv blivit mer medveten om vilken inverkan en enda liten människa kan ha, om den människan bara vill.

Om vi tillsammans bestämmer oss för något kan vi flytta berg :)

Tänk på det nästa gång ni irriterar er på något i er omgivning. Det är säkert fler än du som reagerar, men det är inte alla som agerar :)


Välkommen tillbaka till verkligheten

Hej alla ljuvliga människor där ute i världen :)

Efter ett långt uppehåll här på bloggen är jag äntligen tillbaka. Livet kom liksom lite emellan.

Jag är äntligen tillbaks på jobbet om än i liten skala, och det funkar fantastiskt. Visst, det är nästan som att börja på ett nytt jobb. Jag har ju vart borta i dryga två år. Men arbetskamraterna och chefen är densamma, nästan. Allt annat är nytt.

Ny lokal, så jag hittar ingenting. Ny färgleverantör, så nu finns det dubbelt så många burkar att välja på. Och dubbelt så många att hålla reda på. Nytt sortiment på tapeter, gamla trotjänare har utgått och nya tagit deras plats. Nya penslar, nya kemikalier, ny jag.

Det mest frustrerande är att inte veta vad som finns och inte. Vilka varor vi inte längre har och vilka nyheter som jag inte vet om. Och så att inte veta vart allt står.

Förr kunde jag hämta det mesta med förbundna ögon. Nu måste jag ha vägbeskrivning och karta för att hitta fram.

Pust. Stånk. Stön.

Ja, det är till att ta nya tag och ta det lugnt, för annars finns det risk för överhettning.

Men nu ska vi inte vara så negativa.

I fortsättningen kommer jag att dela min tid mellan denna blogg och coloramapite.blogg.se

Vissa inlägg kommer att gå dubbelt. Andra kommer att vara riktade till respektive läsarkrets. Så tappa inte tålamodet är ni snälla. Jag har inte övergett er. Jag har bara fler saker att dela min tid på :)


Varning utfärdad - Garderobus monstrus siktat på Klumgatan

Nu är det bara en vecka kvar tills jag beger mej till Rom med tjejerna. Jag har skyhöga förväntningar och bilder av hur det kommer att bli i huvudet.

Alla historiska platser vi kommer att besöka. Middagarna vi skall äta på ljusslings prydda uteserveringar. Cyckel turerna på kullerstens gatorna med kjolarna flygande i vinden och hattar på huvudena (och jag som inte ens äger en hatt)

Utöver detta har jag haft en mardröm som gick ut på att jag inte han se något av alla de sevärdheter som Rom har att erbjuda. Istället sprang vi i affärer och shopade men hade inget att visa upp när vi kom hem. Knasigt, och jag får det inte att gå ihop, men det är väll det som gör det till en mardrön.

Ytterligare en mardröm är situationen i min garderob.

HJÄÄÄÄÄLP !!!!!!

Det finns nog inte ett enda plagg som lämpar sej för en resa till ett vårigt Rom. Av de plagg som skulle kunna passa finns det inte ett som jag koms i. Någon har vart och bytt ut mina kläder mot kopior i en mindre storlek.

Jag kännde lukten av garderobus monstrus (vanligt förekommande svensk monsterart som trivs i överfulla garderober. De älskar att retas. Favorit lekarna är att gömma sockor och krympa kläder. Har de tråkigt kan de också sticka in en röd strumpa i vittvätten)

Jag visste sen tidigare att sommar garderoben ekade tom, men jag hade inte en aning om hur katastrofalt läget igentligen var. Här står jag en vecka innan avresa utan ett enda plagg att packa.

Inte vill jag ju gå ut och shopa heller innan resan, det vill jag ju göra på plats. Men jag måste ju ha nått på mej.

Sen jag provade en av mina klänningar för två veckor sedan, med resultatet att bland annat barmen inte fick plats (detta är ytterligare ett bevis på att garderobus monstrus vart i farten. De är inte främmande för att ta till nål och tråd och sy in kläder på olägliga ställen) har jag satt mej själv på sträng diet. Här dricks det Herbalife och hinkvis med isvatten. That's it.

Dagliga promenader har också stått på schemat. Ut ska jag oavsett om det är snöstorm eller ösregn. April vädret är ju nyckfullt som bäst. Och inte har det vart barmhärtigt mot mej hittills.

Min älskade syster följer mej ut och trotsar väder och vind minst en timme varje dag. Mamma har också hakat på ett antal gånger. Och det gör det lite lättare att hålla igång när man har någon som väntar sej att man skall ut. För själv hade jag velat kura ner mej i soffan med en kopp te.

När vi nu gått i två hela veckor har det dock blivit lättare och jag har tänkt försöka hålla ut till efter sommaren i alla fall.

Det som började med en intensiv punkt insatts har blivit inledningen på ett nytt friskare starkare liv. Förhopningen är ialla fall detta.

Problemet kvarstår dock.

Jag har fortfarande inget att ta på mej. Syster hade några klänningar jag kunde låna och jag ska till mamma i morgon och länsa hennes garderob. Om jag har tur kan jag fynda en och annan ensambel som lämpar sej.

Kontentan i det hela blir att om grderobs monstret har vart framme får man gå iklädd sin "birthday sute". Alltså naken rätt och slätt.

Om någon har ett Monsterbekämpnings tips till övers mottages det med glädje :)

Äntligen lugn och ro

Maken har nu landat på Klumgatan igen och jag kan slappna av och rå om mej själv en liten stund. Tänk vad mycke man tar för givet här i livet.

Som att få njuta av maten utan att måsta springa fram och tillbaka som värsta servitrisen.

Att få gå i duschen utan att ha ett helt koppel i släptåg.

Att få sätta sej ner och blogga en liten stund utan att klockan behöver ha passerat midnatt.

Att kunna sitta vid köksbordet mad en kopp kaffe och lyssna till tystnaden.

Små saker som gör själen glad och huvudet mindre trött. Som skapar pluss poäng och gör att man orkar igenom dagen. Som gör mej till en glad mamma istället för en fräsande satkärring (det sista riktat mot maken inte barnen)

Och allt är frid och fröjd. I alla fall i en perfekt värd där dygnet har 48 timmar och ingen behöver sova. Nu ska jag lägga mej ner en stund och läsa en bok och njuta av tystnaden i 30 minuter till. sen slutar barnen skolan och cirkusen drar igång igen :)


soffan nästa :)

Påskfeber

Ja visst är det härligt med påsk. Alla fina ägg och fjädrar och annat pynt.

Visst är maten så god. Och om vädret är bra så kan man sitta ute i en snödriva och må bra.

Kanske till och med grilla en och annan korv.

Barnen är lediga maken har vart ledig och jag är ju mammaledig med kråkan. Så alla förutsättningar fanns ju för att detta skulle kunna bli en riktig höjdare påsk. En att komma ihåg när man tänker tillbaks så där på ålderdomens höst.

Tji fick jag.

Vi har spenderat hela påsken i källaren där vi turats om att ta hand om en febrig Lill kråka.

Ända sen i onsdags kväll har han haft över 40 graders feber. Läkaren säger att det är ingen fara så länge han får i sej vätska. Men om det inte lättar snart ska vi ringa tillbaks.

Trodde dock art det släppte igår lagom tills maken ska åka tillbaks till Pajala.

Men inte.

Hoppas att det går över snart innan hela påsklovet är förstört. Jag lovar jag är inte ett dugg bitter. Inte det minsta.

 

 


Aj som f**

Jag har tidigare berättat om att jag är sugen på att göra om trappen. Det projektet har nu klättrat drastiskt på att göra listan.

Det är nämligen förrädiskt halt i trappen just nu.

Maken och Leo har redan halkat och slagit sej rejält. Leo höll dessutom i vår lill kråka Zigge när han drasade ut för trappen. Som den beskyddande storebror han är skyddade han kråkan med ordentligt ont som belöning. Vi har vart till läkaren och konstaterar ordentliga mjukdelsskador.

Vi har otaliga gånger talat om för barnen att de måste vara försiktiga och inte springa i trappen men det går in i ena örat och ut genom andra.

Så här om veckan var det min tur.

Lill kråkan låg och sov i vår säng vilket betyder att han kan ramla ur om vi inte skyndar oss att hämta honom när han vaknar. Jag var på övervåningen och pysslade på. Klockan var närmare tre på natten och jag hade problem att sova.

Vi har en babywatcher som säger till när Lill kråkan vaknar. Vilket den nu gjorde. Jag skyndade mej ner för att söva om honom och på tredje trappsteget halkade jag.

Det gick blixtsnabbt. Ändå han jag tänka på att försöka hindra mej själv från att tumla hela vägen ner.

När jag slog i trappen såg jag vitt av smärta. Det susade i öronen och jag tappade kontakten med omgivningen. Allt jag kände var smärtan.

Hur länge detta varade vet jag inte. Det kan ha varit microsekunder, det kan ha varit tio tjugo sekunder kanske längre.

När chocken släppte hörde jag smällen av mitt nedslag som ett eko i hjärnan. Jag tänkte att nu bröt jag ryggen, för det var precis vad det kändes som. Innan jag han reagera satt jag framåtlutad. Tydligen hade jag inte brutit nått ändå.

Jag skyndade mej ner till kråkan för att han inte skulle krypa ur sängen och ramla han med. När jag låg där bredvid honom kände jag att det ömmade i hela kroppen.

Jag försökte känna efter vart de gjorde ondast för att försöka bedöma skadorna. Alla har väll hört talas om vad kroppen kan göra när den är i chocktillstånd. Lyfta bilar. Gå på brutna ben och så vidare.

Det jag kom fram till var att jag måste ha böjt mej bakåt i farten för att stoppa upp kanandet. Jag hade slagit i trappen på vart annat steg och tagit emot ytterligare en smäll när jag stannade på nästa trappsteg. I alla fall var det vad min ömmande bak och armbåge talade om för mej.

Kråkan föll åter i sömn. Jag brukar vänta fem tio minuter extra för att vara säker på att han sover ordentligt, men nu var jag mer orolig över hur jag själv mådde. Jag kunde ju alltid gå ner igen om han vaknade till.

Sakta förflyttade jag mej upp ur sängen och tog mej upp för trappen. Vi har en stor spegel på ytterdörren alldeles ovanför. Med rädslan i halsen vände jag mej om och granskade olycksplatsen. Ja det är en bra bit att falla ner för. Och jag som inte är speciellt förtjust i höjder som det är.

Efter att ha sträckt på kroppen åt alla håll och kanter för att känna efter så tittade jag mej i spegeln. Och visst där fanns bevisen. Tre ilsket röda streck på ryggen och baksidan av låret.

Svullna och ömmande men överkomliga.

Huvudet smärtade också från smällen. Jag slog i basen av skallen precis under kanten på skallbenet. Med det gjorde ont i alla fall. Adrenalinet gick så sakteliga ur blodet och hjärtat saktade av. Jag skulle nog överleva utan värre skador än några blåmärken.

Fatta lättnaden.

Det hela ledde i alla fall fram till att trappen skall göras om så fort som möjligt. Jag går väldigt försiktigt i den nu. Men det kommer väll att leda till felsteg och ytterligare skador.

Jag behöver i alla fall inte fundera hur det känns att trilla ner för trappen längre.


Skapar glädje

Hej alla vackra människor där ute i välden :)

Idag känner jag värkligen hur fantasin flödar och skaparglädjen spritter i fingrarna. Det var riktigt länge sen som jag kännde mej så här possitiv till livet.

Jag har flera tatueringsprojekt som jag skissar på och en mängd av inrednings iseer som jag vill ta itu med. Jag tror bestämt att jag snart måste börja jobba igen annars blir det väldigt dyrt.

Och slitsamt.

Det gäller bara att ta det lilla lugna så jag inte bränner ut mej igen.

Nu ska jag sätta mej och rita lite för Luvan vill ha datorn. Tur att hennes snart kommer tillbaks från rep så vi slipper slåss om denna :)

Vårstädning av bloggen

Visst, visst. Tänker många och tittar ut på dingnande snöberg och termometrar som visar skapligt med minusgrader. Det är inte vår ännu!!!

Det må så vara, men det kändes som om det var dax för lite förändring av designen. Så jag har gjort en liten vårstädning i brist på bättre beskrivning, som jag själv är rätt nöjd med.

Hoppas att ni inte blir allt för förvirrade :)

Happy birthday



Ljusstakarna är designade av allas vår egen Ernst Kirchsteiger :)

Vill bara tacka min vän Camilla för en trevlig kväll och önska henne grattis på födelsedagen ytterligare en gång.

Luv U darling <3

Det ska va husmans...

Zigge har precis börjat prova på lite vanlig mat. Jag har inte haft nån brådska med att se om han tycker om det eller inte, för jag vill ha honnom liten så länge som möjligt.

Nu går ju inte det så bra i längden.

Idag fick han en bit husmans av Faster lena och det smaskades för glatta livet. Barn värkar gilla allt som kladdar för kladar det gjorde det.

Och inte var det lätt att få bort heller. Satt fast som berget. Det gick åt en hel del våtservetter för att få lillkråkan ren igen :)

Kladdig men lycklig som få :)


Status Quo

Ja då är jag äntligen återställd efter lunginflamationen. Det har vart jobbiga veckor, men det som inte dödar härdar. Ialla fall har jag hört att det skall vara så :)

Nu står Halloween för dörren och jag och barnen ser fram emot detta med barnslig förtjusning. Jag vet inte om det är dom eller jag som är mest uppspelt.

I år satsar vi lite mer än vanligt. Förra året var ju inte enså kul period så nu tar vi nya tag och gör detta till en helg att minnas.

Här har införskaffats masker och diverse utklädnings attiraljer som ansikts färg, fusk blod och vampyrtänder (till mej)

Spindelnät och pumpor har ochså hittat hem till oss på Klumgatan. Men det bästa är ändå det stora skelettet som vi ska hänga ut och skrämma grannbarnen med.

Jag ska också klä ut mej så jag får skrämmas lite jag med :)

Godisskålarna ska vi fylla imorgon, och barnen skall gå en första sväng med bus eller godis.

Tror ni att jag och krutmormor kan lyckas skrämma några inte ont anande små barn???


puzzeldax



Vilka ska man välja. Jag har skalat ner det till dessa åtta. Men har inte råd med alla. Så nu måste jag gallra.

Känner mej som en av dommarna i Idol eller Danny i True Talant, inte roligt :(

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Tidigare inlägg
Matbloggstoppen
RSS 2.0