Döm om min förvåning

För ett par dagar sen skrev jag ju om gamla vänner, vänner som av någon anledning tappat bort under livets gång. Vänner som man aldrig kunnat glömma.

Jag skrev också att jag fått ett telefonsamtal från en av dessa vänner, ett dryga två timmer långt samtal som gjorde att jag kände mej aldeles varm i själen efteråt.

Igår hände ytterligare något liknande. Jag och min familj åkte till Luleå för att kolla cyklar till barnen. Tuva fastnade naturligt vis för en av de dyraste, en Scott i limegrönt och vitt för knappa fyra tusen kronor, visst är det rart med barn. Dels för att kolla utbudet och dels för att se hur mycket jag skulle orka med. Åh där på Biltema av alla ställen sprang jag som av en slump på ytterligare en av mina saknade vänner.

Först var det rösten som lockade mej till sej, sen chesterna och tillsist så kunde jag konstatera att det värkligen var min sen länge förlorade vän. Jag var snabbt framme och hälsade. Det visade sej att hon saknat mej också, men inte kunnat hitta mej. Då vi båda bytt efternamn så är det ju inte helt lätt.

Vi talades vid en kort stund, men jag var noga med att få med mej hennes nummer, så att jag inte skulle förlora henne ytterligare tio år.

Detta är händelser som gör livet värt att leva, som gör att man inte förlorar hoppet och som gör att jag blir stärkt i min tro på att allt årdnar sej tillslut!!!

Så var inte lessen för att du tror nått gått förlorat. När du minst väntar det kanske livet ger dej en glad överaskning :)

XOXO Tess

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Matbloggstoppen