Gammal vänskap

Jag har funderat på det här med vänskap. Vem räknas som vän och vem räknas  som bekant? Min deffinition på en vän är en person som man kan träffa efter låt säga fem år, och plocka upp relationen där man slutade för alla dessa år sedan.

Sen behöver det ju inte ha gått flera år, det räcker med veckor eller månader. En anna sak som flyttar över en människa i min vän kategori, är människor som inte kräver något i utbyte. Som inte enbart ringer när de vill ha hjälp, utan bara för att de saknar en.







Jag har under åren skaffat mej en hel del bekanta, lösa relationer som jag plockat upp på min väg genom livet. Detta är människor som jag värdesätter tillräckligt för att vilja hålla kontakten, men de är inte så pass bra bekanta att jag berättar mina innersta hemligheter för dem.

Sedan har jag ett fåtal vänner som jag oavsett hur läng sen det var jag träffade dem senast, fortfarande har detta osynliga band till. En del har jag kännt sen jag var barn, andra har bara klickat och genast har de hamnat i mitt vän fack. Dessa utvalda personer kan jag ohämmat vräka ur mej allt som hänt sedan vi senast sågs utan att de ifrågasätter varför jag talar om det för just dem. De förstår!







En av dessa vänner ringde mej igår. Helt från de blå så fanns hon på andra sidan luren. Jag kände riktigt hur jag blev varm i själen av att hon ringde mej!

Vi pratade om ditt och datt. Om våra gemensamma vänner, om respektive familjer, om händelser glada och sorgsna som hänt sedan vi talades vid sist. Jag talade om min huvudvärk, hon om sina två nya barn. Vi pratade relationer och hjärtesorg. Och det känndes bra!

Jag undrar ibland varför det tar så lång tid för mej att ta kontakt med vissa av mina vänner. Jag har några stycken som jag tyvärr tappat kontakten med. Vänner som jag saknar nått kopiöst. Vänner som utgjort en stor del i min utveckling till att bli den jag är idag. Vänner som jag inte för mitt liv skulle velat vara utan.

Tack vare Facebook har jag hittat en av dem, och återfått kontakten med en annan. Så till alla er som inte tycker om dessa sociala citer, tänk bara vad mycke bra det kommer ur dem! Se inte bara det negativa, och fula. Sen så kan jag ärligt talat säga att de flesta av mina "vänner" på Facebook bara är ytliga bekanta, men det är ändå trevligt att kunna hålla sej uppdaterad på vad som händer i deras liv, OM jag vill.

Däremot så tappar man den personliga kontakten. Och det är lätt att glömma att man inte är bästis med alla. För jag delar med mej av både det ena och det andra både här på bloggen och på min Facebook sida. Det är ju bra att jag inte har nått att dölja :)

Så på tal om vänner så kan jag bara råda er till att inte skjuta upp dem på framtiden. Ta er i kragen och ring. Det kan hända att de sitter och längtar efter att tala med er, precis lika mycke som ni vill tala med dem. Och jag kan garantera att inga av era riktiga vänner skulle bli arga eller ledsna om ni ringde och talade om att ni saknade dem!!!

Tänk på att livet är flyktigt och att vi aldrig kan veta vad som kommer att hända, även dina vänner kan råka ut för tråkigheter och behöva en axel att gråta mot, både av glädje och sorg. Förspill inte den tid du har utan nyttja den till fullo. Då kommer du att finna att du har betydligt färre "om" kvar när det är din tur att somna in.

Har du någon vänn eller släkting som du förlorat kontakten med? Vad skulle du säga till dem om du sprang på dem igen?



XOXO Tess

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,


Kommentarer
Postat av: Lotta

Åh, så bra skrivet!!!

Visst är det så att de "riktiga" vännerna är ganska få, och att man tyvärr hörs alldeles för sällan med vissa:(

TACK för att du påminde mig:)))

Önskar dig en fortsatt trevlig PÅSK.

Nu är grillen tänd och vi ska äta lite gott tillsammans med våra kära grannar.

Många kramar Lotta

2010-04-04 @ 18:14:01
URL: http://lotenlind.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Matbloggstoppen