Takspackling och renoveringsduk ... sett från köksstolen

Sitter här och tittar på när älsklingen spacklar taket. Skulle hemskt gärna hjälpa till men om jag klättrar upp på en stol så är risken stor att jag svimmar och trillar av. Jag tror inte att det skulle vara till så mycket hjälp.

Visst känns det surt att inte kunna göra nått, och då menar jag att jag faktiskt inte kan göra speciellt mycket alls. Laga middag är ungefär vad jag klarar av, och då är jag så yrslig och matt att jag inte orkar äta speciellt mycket av maten jag lagat.

Nu sätter jag mitt hopp till neurologen. Typiskt dock att han har semester i två veckor, så jag får vänta ytterligare ett tag på att få min dom. Visar det sej att han inte har tid för mej innom en överskådlig tid, vilket för mej är NU, så skall jag kräva att få komma direkt till Uppsala. Enligt svärmor så kan man kräva en second opinion från en neurolog på annan ort. jag har redan tidigare vart i kontakt med neurologen i Piteå, då hittade dom inget som kunde förklara min huvudvärk. Men nu har det gått ett och ett halvt år och huvudvärken finns fortfarande kvar. Det måste ju betyda att nått är fel, eller?

Under tiden jag väntar är jag fast i sängen, eller soffan. Det hade ju vart okey om jag kunnat göra nån nytta hemma men det kan jag inte! Så det hela känns rätt bortkastat.

De senaste tre nätterna har jag ätit sömntabletter för att över huvud taget kunna få en blund i ögonen. Jag har försökt att sova utan, men när klockan närmade sej sex i morse gav jag upp och tog tabletterna iaf. Det är bara så jobbigt för jag blir så dåsig av dem, flera timmar efter jag vaknat så kan jag knappt hålla ögonen öppna. Visst jag kanske behöver sova igen dem sömn jag missat de senaste veckorna. Men jag kan inte hjälpa att det känns som bortkastad tid speciellt nu när barnen har påsklov.

Maken ville fara och åka skidor med barnen men jag orkar inte. På sin höjd kan jag sitta och grilla korv en kort stund, men jag orkar mej inte ut på en heldagstripp till slalombacken. Även om jag så väldigt väldigt gärna vill. 

Så det blev spackling av tak istället. Jag bidrar inte med speciellt mycket. Imorgon skall jag försöka at mej in på jobbet och hämta mer spackel, fler remsor och täckplast för att täcka över köksinredning och möbler inför slipningen. Dessutom behöver vi renoveringsduk och våtrumslim.

Jag ska sätta renoveringsduk i taket för att förhindra sprickbildning. Det spelar ingen roll om man sätter remsor eller inte, eller hur bra man är på att spackla, har man otur så kommer sprickorna iaf efter ett par år. Alla hus rör sej över åren, och då bildas sprickor. Dessa vill jag inte ha och för att förhindra dem sätter jag renoveringsduken tvärs över skarvarna på gipsskivorna. Sen är det bara att måla med takfärg och hoppas på det bästa.

Nu ska jag ta tag i middagslagningen, och hoppas att jag får i mej åtminstonde en liten portion.


XOXO
Tess

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Matbloggstoppen