...att bo i en bubbla...

Tomrum är allt som finns kvar just nu. Igen ork, ingen fantsi, ingen energi.

Det känns som om jag vore fast i en bubbla. Oftast är den genomskinlig och jag kan se världen utanför. Fast jag inte orkr vara delaktig. Andra stunder är den fylld av grå dimma och det enda jag kan göra är att känna smärtan.

Det känns som om tiden stannat upp här inne, men jag vet ju att så inte är fallet. Livet fortsätter att hända. Det är bara det att jag inte längre kan ta del av det.

Det tillvaro som jag tagit för given känns mer och mer som en dröm, och smärtan har blivit en del av vardagen. Just nu är detta min verklighet och det gäller att jag kan ta itu med den.

Jag vill inte vara fast i dimman utan krossa bubblan och ta mej ut i verkligheten igen.

Därför känns det extra jobbit när min energivinå nu slutligen nått botten. Jag orkar inte samla styrka nog att engagera mej i något just nu. Saker trillar ur minnet och sådant som tidigare var viktigt har helt förlorat sin mening.

Jag förstår inte hur människor orkar med att leva med smärta år efter år, utan att vara konstant depprimerade. Just nu tar det så mycke vilja och energi att bara le och vara vänlig. När jag egentligen bara vill rulla ihop mej till en boll och låsa in mej i min bubbla för gott.

Det är tur att jag har mycke styrka att ta av. Ännu finns envisheten där och rycker i mina trådar. Ge upp tänker jag inte göra, men för tillfället har jag tagit en paus från mej själv.

En paus för att samla ihop mej själv och slåss på nytt imorgon.


XOXO Tess

Kommentarer
Postat av: Lotta

Usch! jag lider verkligen med dig.

Hoppas verkligen att du snart blir bättre och att allt blir som det ska igen.

Bamsekramen!!!!

2010-05-15 @ 13:21:47
URL: http://lotenlind.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Matbloggstoppen