Däckad

Det har varit en riktig slövecka i veckan. Jag har inte gjort många knop alls. Det står fortfarande kvar flaskor och glasburkar på bänken sen fredagens middag.

Det är sånt som brukade få mej att må kroppsligt illa, nu rycker jag på axlarna och tänker - jag tar det imorgon. Det är så det är när man hamnat i en djup depression, man får omvärdera vad som är viktigt. Värkligen viktigt. Just nu är det barnen som tar upp den mesta av tiden. Nu när Maken är i Kiruna och jobbar måndag till torsdag, så faller alla stjutsar till och från träningar på mej. Liksom läxläsning, packning av skolväskor mm.

Jag klagar inte. Jag skulle aldrig i mitt liv byta bort dem. Därför är det annat som får stryka på foten istället. Sånt som jag gjorde tidigare. Sånt som jag kommit fram till att det inte är livsviktigt att göra. Skulla planerna för dagen fallera är det bara att stanna upp och fundera på vilka saker jag absolut måste göra. Resten får vänta eller så skippar jag dem helt enkelt.

Hela den här veckan har vart sådan. Inget har känts motiverat eller livsviktigt. Därför har jag bestämt mej för att ta semester från diskplockning och annat sånt och bara vara. Läsa en bok, hälsa på en vän, sova middag, helt enkelt ladda upp batterierna.

Nästa vecka ska jag ta mej i kragen och åka in på jobbet. Jag har tänkt sätta mej in i det nya kassa systemet, för innan jag gjort det kan jag inte ens ta betalt för en pensel :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Matbloggstoppen