Vinden har vänt

Gårdagen började inte så bra. Huvudvärk. Försovning. Sjuka barn. Dessutom glömde jag ställa ut soptunnan som naturligtvis var överfull. Ingen bra dag kort och gott.

Jag satt där i t-shirt och trosor och gav Zigge morgonvällingen när sopbilen susar förbi. Vad gör man? Kastar ungen i zackon och springer ut halvnaken och barfota?

Tanken slog mej, men innan jag kommit upp ur fotöljen var det redan försent.

Jag satte mej ner igen och det surrade i huvudet. Vad skulle jag ta mej till. Soptunnan full till bredden och två veckor till nästa tömning.

Jag vet inte hur länge jag satt där utan att kunna tänka. Till slut bestämde jag mej dock för att ringa till PIREVA och fråga vad jag skulle ta mej till.

Jag fick nummret till chauffören, som var väldigt väldigt vänlig och lovade att komma och tömma den under dagen. Vilken lättnad. En halvtimme senare kör en traktor upp på infarten och skottar bort tre decimeter snö som jag inte orkat med att skotta bort på grund av denna envisa huvudvärk. Den kommer alltid när jag har mest att göra. Så ytterliggare ett problem löste sej.

När jag sen hämtar in posten hittar en glad överraskning. Jag har vart på jakt efter en anime film som jag såg som barn, men inte lyckats finna sedan dess. I över femton år har jag sökt för jäves.

En av orsakerna till detta är att jag inte kommer ihåg titeln på filmen. Men jag har haft en mental bild av några insektsliknande djur med en massa blå fasettögon, och en melodi slinga som jag än idag kommer ihåg.

Nu sitter jag alltså och bläddrar i posten. Tittar lite i reklambladen som i vanliga fall åker direkt i soporna nu när maken är i Pajala.

När jag vänder blad i hemmakvälls bladet är det något som skymtar till. Jag bläddrar tillbaka och tittar noggrannare. En annons om att man kan vinna en digital systemkamera far fångat mitt intresse.

När jag läser sidan lite noggrannare står det också att de har fantastiska priser på filmer från studio Ghibli. Och där bland smakproven finns ett omslag med mina insekter på.

Gissa om jag tittade både en och tre gånger utan att våga tro på det jag ser med mina egna ögon. Naushika från vindarnas dal heter filmen.

Jag vågar ändå inte riktigt hoppas på att mitt letande äntligen är över. Så i kväll var jag iväg och köpte den. Den är på japanska med svensk text, men vad gör det filmen är ju till mej inte barnen. Och nu efter att ha sett den så kan jag äntligen andas ut.

Jag har funnit den. Långa timmar på nätet av letande är över. Den nynnand melodin jag plockar fram ur minnet då jag är riktigt nedstämd är funnen, och så exakt ihåg kommet att det är skrämmande.

Tuvan han till skolan i tid vilket var bra, men enbart för att hon fick skjuts av en snäll skolkamrat.

Soporna är tömda, men bara på grund av barmhärtigheten hos en generös sopåkare.

Snön är skottad, enbart på grund av att traktorchauffören tog sej tid för att skotta fram min oframkomliga infart.

Och ett och ett halvt decenniums letande är över.

I dag är jag en lycklig själ som fått ta del av den vackra sidan av mänskligheten och ödet.

Ikväll kan jag sova lugnt och tryggt.

Så tack för detta, Jan, Charlie och Mattias ni har verkligen gjort min dag betydligt ljusare :)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Matbloggstoppen