Inflammerade veckor

Har vart hemma med sjuka barn nu ett par dagar. Inget konstigt i sej så här på höstkanten. Rinniga näsor och andra små krämpor hör ju till vardagen.
 
Tyvärr har vi dock råkat ut för nått lite mer elakartat denna gång.
 
Ögoninflammation.
 
Jag kommer inte ihåg sist jag hade det själv. Vet inte ens om jag haft det. Vad jag vet är att Tuva och Leo aldrig hade de när de var små. Så därför var jag helt oförberddd på hur jobbigt det egentligen är. Och hur envis den kan vara.
 
Det började med att Harry var röd i ögonen på dagis.
 
Vilket jag inte tänkte särskilt mycket på. Några dagar senare behövde jag barnvakt åt Zigge och moster ställde upp.
 
Tre dagar senare bråkar ungen hela natten. Vill inte sova, gnäller och snurrar som värsta masken. Jag som är så förskonad från vaknätter då det gäller barnen var som en urvriden disktrasa på morgonen. Till mitt stora förtret så upptäcker jag att Zigges ögon är igenmurade med gulaktigt klet.
 
Lysande.
 
Och vi som nyss fått info på dagis om att kladdiga ögon inte är okey.
 
Ja vad ska man göra.
 
Det är ju inte mer än att man får vara hemma och jag som just fått börja om att jobba igen. Suck!!!
 
Några dagar senare och även jag vaknar med ögon som inte går att få upp. Jag får leta mej upp för trappen och in i badrummet med händerna istället för med ögonen. Inte kul när man yrvaket famlar sej fram bland leksaker och utströdda skor.
 
Och jag som har så mycket att göra på jobbet, jag kan ju bara inte vara hemma.
 
Zigge får vara hos mormor och mamma släpar sej rödögd och sliten till jobbet. Kul att ta hand om kunder när man ser ut som om man just spenderat en vecka på Ålands båten.
 
Nästa dag lämnar jag Zigge hos moster som lyckligtvis är ledig och som även hon har en rödögd liten knatte hemma. Harry´s ögon är dock bara röda inte kladdiga så han får gå på dagis. Ibland är livet bra orättvist.
 
Följande två dagar förflyter med ständigt kliande och rinnande ögan. Och vi som ska ha tjejkväll på jobbet. Inte vill man ju se ut som en bousie då.
 
Som tur är är mina ögon mindre röda på torsdagskvällen, så jag slippet våndas över detta.
 
På fredagen måste jag vara hemma med Zigge igen då moster jobbar och mormor olägligt nog dragit till London med faster så alla barnvakter är upptagna.
 
Sen gör jag nått väldigt, väldigt dumt. Nått som jag fått lära mej att man aldrig ska göra. Eftersom jag aldrig råkat ut för det själv tänker jag mej dock inte för.
 
Tuva ska ha monsterdisco på fredagskvällen och jag har lovat att sminka henne som en av hennes monsterhigh dockor för att matcha klänningen faster sytt åt henne. Sagt och gjort. Jag fixar sminket till dotterns stora lycka. Och det blev skit snyggt. Precis som jag hade sett framför mej att det skulle se ut. Jey för glitter. Partyt går lysande och allt är frid och fröjd.
 
Tills söndag morgon. Då Tuva vaknar med fransar som inte går att separera. Hur dum får man vara egentligen???
 
Kan ni gissa vad det var jag gjort?
 
När jag fixade Tuva i fredags så använde jag ju mina egna saker. Vilket även innefattade sminket, inklusive mascaran som jag använt till jobbet till mina egna inflammerade ögon.
 
Naturligtvis kommer ju då ögoninflammationen som ett brev på posten även till Tuva.
 
Hur många gånger har man inte hört att just detta kan hända. Att man aldrig ska testa smink till ögonen på stan för man vet aldrig vem som vart där innan.
 
Ja, se hur bra det blev.
 
Även mormor och moster har nu trillat dit och alla går omkring med göda kliande ögon. Ska det aldrig gå över. Det bara vandrar runt, runt, runt. Från en till en annan.
 
Sisten att drabbas var Charlie som tydligen vaknade med kladdiga ögon igår, men som den smarta och rådiga femåringen han är så hade han trevat sej fram till toa och tvättat ögonen alldeles själv. Så mamma hade inte märkt ett dugg.
 
Zigge var tillbaks på dagis igår, Tuva gick till skolan idag och mina ögon känns betydligt bättre.
 
Jag hoppas och tror jag att det är över för denna gång, Men gud hjälpe mej om den kommer igen. För det är inget jag önskar uppleva inom en överskådlig tid. Hällst aldrig igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Matbloggstoppen