Surt sa räven...

Ibland kan jag känna att mina livsregler inte riktigt räcker till. Att jag skulle vilja vika av från dem, bara för ett ögonblick.

Jag har två huvudregler som jag alltid följer. Den ena är att inte tveka utan att ta alla chanser man får, för man ångrar inte det man gjort utan det man inte gjorde. Även om man ibland tar av på fel väg, så är man en erfarenhet rikare efteråt som man kan ha nytta av senare i livet. Om man inte hade vågat ta chansen så hade man inte haft den kunskapen.

Den andra regeln är hämtad ur bibeln, inte för att jag på något sätt är religös utan för att jag tycker att det är en sund inställning till livet om man kan följa den. Den lyder: Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden...

Jag bestämde mej för att detta skulle vara min livsfilosofi när jag var 16 år, gick i första klass på gymnasiet och hade chansen att omforma mej helt och hållet. Från grunden och upp. Vilket jag också gjorde. Jag har gått på min beskärda del av minor, men jag vill inte göra om något av det jag gjort för det är de som gör mej till mej.

För det mesta så kan jag följa dessa två regler utan problem, men ibland dyker det upp tillfällen då man skulle velat kasta dem överbord och bara lägga sej ner och gråta.

Det här året har inte vart lätt och jag vet att det kommer mer trubbel framöver innan det vänder igen. Det är livets gång, ibland går det tungt och ibland lekande lätt. Det kan bara vara svårt att acceptera dom kast som ibland kommer i ens väg.

I år skulle bli året med alla resor. Året då jag skulle få möjlighet att på egen hand och med min familj få tillfälle att besöka nya platser.

Resa, resa, resa. 

Bara ordet i sej gör att jag känner vibrationerna från jetmotorerna, känner doften av flygplansbrännsle, alla människor som skyndar fram. Jäktade, sena till sitt flyg eller bara ivriga att komma fram.

Barnfamiljen med skrikiga ungar, som får en att känna lugnet över att ens egna barn vuxit ifrån det stadiet. Ett nyförälskat par som sitter tätt intill varandra, på väg på sin första gemensamma resa. Det gamla pensionärsparet som gnabbas om vilket som är de bästa platserna att sitta på i väntan på att gaten ska öppna.

Städarna som går omkring med sina vagnar. Catring personalen som stressar för att få allt på plats innan planen skall bordas. Gatepersonalen som tittar i sina listor, som ropar upp namn på sena passagerare "Arne Svenson till gate 37, Arne Svensson till gate 37"

Jag älskar att resa. Med detta menar jag inte att jag gillar att ligga på en strand och lapa i mej sol. Jag menar själva resan i sej. Sättet att ta sej från plats A till plats B, det är de jag älskar med att resa. Sen är det ju ingen nackdel att man får se nya platser och prova nya maträtter. Solen är också välkommen, men det är inte ett måste.

Jag promenerar hellre genom trädgårdarna i Versailles. Eller åker flodbåt på missisippi.

De mest minnesvärda resor jag gjort har varit de som vart fullspäckade med aktiviteter, intryck och besök.

Som den gången jag och Mathias åkte färjan över till Tallinn, och spenderade två hela dagar med att promenera runt i de vackra gamla kvarteren, ramla in i någon liten butik som inte var mer än ett hål i väggen (där vi fann en babushka åt Tuva) Eller titta på varor i marknadsstånden. Trots att det var kallt och blåsigt, och jag led av den värsta baksmällan någonsin så är det detta jag tar med mej. Känslan av att insupa atmosfären i denna vackra stad. Visst det märktes att man kommit över på "rysska" sidan av östersjön. Men det var en del av charmen.





En annan resa jag aldrig kommer att glömma var den till Paris. Jag fick hoppa in i sista sekunden då en arbetskamrat inte kunde åka. Allt skedde i en hast. Inget pass hade jag (inte för att jag behövde det häller) Inga kläder rena, iaf inte de jag ville ha med mej. Så det blev att rafsa ner de som fanns att tillgå, tvätta det som hans med och hoppas på det bästa.

Jag sov inte mer än tre timmar på fem dygn, men roligt hade jag.

Vi åkte till Notre Dam kyrkan och satte oss på ett kafe för att dricka ett glas vin. Vi hade gott om tid för hotellet låg inte så fasligt långt därifrån, inte med taxi iaf. Tyvärr så upptäckte vi att det inte finns så särdeles många taxibilar i Paris en söndag eftermiddag, så vi traskade på i ett par timmar innan vi tillslut tog metron till närmsta hållplats. Vi missade bussen till Cabaret teatern i Montmartre (konstnärskvarteren) som vi skulle besöka den kvällen.

Femton minuter tog det att byta om och fixa smink och hår. Vi kom precis innan de dukade ut förrätten. Svettiga och med andan i halsen. De enda platserna som fanns kvar var de direkt nedanför scenkanten. Det var mer än en gång som jag ryggade undan då dansarna dansade Can-Can alldeles ovanför mitt huvud, jag kunde betrakta deras underbyxor på väldigt nära håll :) 




Det var en resa fylld av minnen, komprimerade på bara ett par dagar.

Mannen som kollapsade av en insulinchock alldeles innanför gaten när vi landade i paris. Killen som glömde passet och biljetten på hotellet i Paris, och fick dem skickade i taxi till Charles Du Gaulle. Att vi försov oss och nästan missade ännu en buss. Att vi köpte biljetter svart utanför ett fullsatt Stad de France, till finalen i franska cupen mellan Paris saint Germain och Lyon. Det var en mäktig känsla att stå där bland 80.000 fotbollsfanatiker och höra ropen svalla fram och tillbaks.
 




Nattklubben på Chanselise, där vi dansade på högtalarna till fem på morgonen. Något som man inte skulle gjort hemma i lilla Piteå, men som en av tusentalet dansande främlingar i en av europas störtsa städer, fanns det ingen ursäkt för att inte våga.

Arkitekturen, de stora monumenter, Eifeltornet, Triumfbågen, trafiken, människorna. Hela känslan i staden var fylld av bohemsk romantik, det var den känslan jag fick.

Men nu var det ju inte detta som var problemet denna gång.

Denna gång så var det de att jag inte kunde åka, hur mycket jag en ville så gick det inte pga denna fördömda huvudvärk. Jag missar inte en, inte två utan tre resor nu i höst. En till Kroatien, en till Istanbul och en till Pegasus resort i Turkiet, dit vi tänkt åka med barnen.

Surt sa räven...

Det är en underdrift av vad jag känner just nu. Resan till Istanbul kan jag svälja då jag fick resan till Paris på samma sätt som jag misste denna. Det är inte det att jag missar en utan det att jag missar alla tre. Det är de jag har svårt att hantera.

Därför vill jag kasta mina regler genom rutan och blåsa iväg i hundrasextio för att slippa tänka. Men förr eller senare kommer allt ikapp en ändå, så det är lika bra att ta itu med det på en gång. Bara såren får läka lite och jag får lite distans. En chans att återfinna ballansen. För just nu så är min bäring helt uppe och flyger.

Nu gäller det att andas och komma ihåg att allt sker av en orsak. Att acceptera det oacceptabla och gå vidare fram mot nya äventyr. För de kommer förr än du anar.

Bara det att jag lärt mej stava ordet acceptera/acceptanse, och att återupptäcka tidigare minnen, var åtmonstone värt tiden det tog att skriva detta inlägg. Dessutom mår jag en aning bättre nu, bara lite, det sitter ännu en kråka i halsen som gör det svårt att svälja surdegen av allt jag missar!!!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Månadens Wordel - Shall I Compare Thee To A Summer's Day?

Denna gång fick min Wordel bli en av mina favoriter från Shakespeare - Shall I Compare Thee To A Summer´s Day? , Sonett nr 18.

Jag tycker så mycket om flytet i texten och musiken som kommer ut när man läser den högt :)

Corny javisst, men åh så sant!!!




Shall I Compare Thee To A Summer's Day?
William Shakespeare

Shall I compare thee to a summer's day?
Thou art more lovely and more temperate:
Rough winds do shake the darling buds of May,
And summer's lease hath all too short a date:
Sometimes too hot the eye of heaven shines,
And often is his gold complexion dimmed;
And every fair from fair sometimes declines,
By chance or nature's changing course untrimmed;
But thy eternal summer shall not fade,
Nor lose possession of that fair thou ow'st;
Nor shall death brag thou wander'st in his shade,
When in eternal lines to time thou grow'st:
So long as men can breathe, or eyes can see,
So long lives this, and this gives life to thee.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Vill Ha - mina drömmars bil

Ibland så hittar man saker som man bara måste ha. Andra saker drömmer man om i oändliga tider utan att någonsin komma ens i närheten av att äga dem.

Jag har en dröm som jag haft sen jag var sexton och för första gången på allvar började fundera på det här med bilar. Jag är en Volvo tjej rakt igenom och skulle aldrig ens titta på något annat, om det inte var en Porsch.

Porsche GT3 RS. Det är min drömbil. Från början var det en 911 cab jag ville ha men nu har jag övergått till en något modernare variant. Jag kommer aldrig att ha räd att köpa en, om jag inte skulle gå och villa jackpotten på LOTTO eller nått sådant. Det förutsätter ju att man faktiskt också spelar någon gång, vilket jag inte gör.

Så jag lär få fortsätta drömma om den perfekta bilen.

Men jag klagar inte, jag är så nöjd med min Volvo V70. Den är blank, den är svart och den går som en klocka. Precis en sådan bil som jag behöver. Att jag sedan drömmer drömmar om en sportigare variant det hör väll bara till :)





Pris 
Från 1 104 000 kronor.

Motor

6-cyl längsmonterad boxermotor med 2 överliggande kamaxlar per cylinderrad och 4 ventiler per cylinder. Kompression 12:1. Borrning/slag 100/76,4 mm, volym 3 600. Max effekt 415 hk (305 kW) vid 7 600 r/min. Max vridmoment 405 Nm vid 5 500 r/min.

Kraftöverföring
Motorn bak, bakhjulsdrift, 6-växlad manuell låda.

Fjädring/Hjulställ

Skruvfjädring, krängningshämmare och gasstötdämpare fram och bak. Fram fjäderben och undre triangellänkar, bak multilänkaxel.

Sytrning

Kuggstång med variabel utväxling, servo. 2,6 rattvarv.

Bromsar

Ventilerade och borrade skivor fram och bak. Låsningsfritt system, antispinnsystem.

Hjul
Fälg (fram/bak) 8,5/12 tum, däck 235/35-305/30 ZR19.

Mått/vikt (cm/kg)

Axelavstånd 235, längd 443, bredd 181, höjd 128, spårvidd fram/bak 149/151. Tjänstevikt 1 395, maxlast ca 285 kg. Tank 90 liter.

Fartresurser
 
Acceleration 0-100 km/h 4,3 s, toppfart 310 km/h.

Bränsleförbrukniung*
Blandad körning 1,3 liter/mil enligt EU-norm.

Om man tittar på prestandan så verkar det ju vara en riktigt riktigt bra bil. Det finns säkert bättre på marknaden men mitt hjärta har alltid och kommer alltid att klappa lita extra varje gång jag hör namnet Porsche. Bara det är värt pengarna :)

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


Den perfekta kärleks- förklaringen???

  
"I used to think love wasn't worth fighting for, but when I saw you I was ready for war."

Visst älskar vi tjejer en omvänd syndare, eller snarare chansen att få omvända dem själv. Kärlek är inte lika spännande om man får den utan att ge något i utbyte. I alla fall inte kärleken mellan kvinna och man.

Kärleken till ett barn eller till ett djur MÅSTE vara kravlös. Sådan kärlek får inte ges med krav på motprestationer. Här är det omtanke och viljan att beskydda som skall vara grunden till kärleken.

Kärlek borde vara fredlig. Kärlek borde vara mjuk och varm och omhuldande, men visst skulle det kännas bra om någon sa dessa ord till dej? 

För att kärleken skall hålla sej brinnande så måste vi ständigt nära den, det måste finnas vissa element av spänning.  

Även om jag själv hoppas dagligen att människorna runt omkring mej skall få leva lugna och fridfulla liv, så måste jag medge att jag själv gärna vill ha lite spänning. Ett liv utan motstånd skulle tråka ut mej på två röda.

Tänk dock på att kärleken inte får kännas som en börda, den skall vara en källa till glädje inte sorg.

Visst, ibland kan det kännas enklare att ge upp, men de saker som är värda mäst här i världen är saker som är värda att kämpa för.

Hur skulle du förklara din kärlek??? Hur tycker du att den "perfekta" kärleksförklaringen lyder???

Skriverier

Det här med att skriva böcker gör man inte i an handvändning. Jag har ju som sakg bestämt mej för att lägga lite energi på att skriva. Jag har däremot ingen aning om vart jag ska börja. Därför har jag letat lite tips på nätet.

En sak som är bra att börja med är att göra ett karaktärs index, för att kunna vara konsekvent genom hela berättelsen. Här lägger man in saker som hårfärg, kroppsbyggnad, speciella manerer, intressen, namn och eventuell släktskap med andra karaktärer + allt annat som kan vara viktigt att komma ihåg.

Detta för att slippa gå tillbaks och leta bland tiotals eller hundratals sidor av text efter en enda detalj.

Så detta är det jag ägnar mej åt just nu. Att skapa karaktärer. Det som är svårast är att hitta namn till dem. Namn som jag kan leva med och som passar in på de olika individernas utseende och personligheter, det är lite som att döpa sina barn.

Fördelen är att jag redan i förväg vet vad de kommer att ha för personligheter, utseenden och intressen när jag väljer namnen. Den lyxen har man ju inte när man namnger sitt nyfödda barn :)

Sen gäller det att bygga upp en storyline som man sedan skall följa och brodera ut. Skapa levande miljöer och spännande/intressanta händelseutvecklingar i ett bra tempo.

Ingen lätt uppgift.

Det lär ta tid innan jag ens kan komma igång med själva skrivandet :) Men å andra sidan skriver jag ju för egen del så det spelar ingen roll om jag inte är färdig förän vid pensionsåldern!!!

Förhoppningsvis skall det ju inte ta riktigt så lång tid.

Jag ser dock fram emot att få börja skapa på riktigt, jag har en mängd bilder och känslor i huvudet, nu gäller det bara att få ner dem på papper. Och att få dem att bilda en helhet. :)

Författar drömmar

Ligger här och funderar. Vad ska jag hitta på att göra när jag inte kan sova?

Så slog det mej plödsligt, kanske jag skulle skriva en novell.

Jag har inga ambitioner om att bli nästa Leo Tolstoy eller ens Lisa Marklund, men det är nått som kan få tiden att gå. Troligtvis kommer jag att vara den enda som någonsin läser vad jag skriver, men det är inte det som är vitsen med det hela.

Jag har bestämt mej för att skriva pga två saker. Ett sömnbrist, och två för att träna upp mitt ordföråd igen. Om jag inte skriver kommer mina ord att förtvina och dö bort. 

Vad jag skall skriva om har jag ännu ingen aning om. Fantasi har jag aldrig haft någon brist på. Däremot saknar jag struktur i mitt skrivande. Kanske jag skulle ta och göra ett manus. Lägga upp en handling, en början en mitt och ett slut.

Bestämma kapitel, och vad de ska innehålla. Komma upp med namn och karaktärsdrag för personerna som skall utgöra kärnan för min lilla fantasi värld.

Vad det blir för genre vet jag inte heller, men jag har alltid dragits mot det overkliga. Mot sagor och fantasi. Kanske det är åt det hållet jag skall gå.

Tänk så mycket man skulle kunna hitta på då man inte är begränsad av vad som går och inte går att göra. I en påhittad värld sätter jag som skapare gränserna för vad som är rimligt.

Jag återkommer senare, när jag kommit längre i mina planer.

Fast å andra sidan finns det ingen garanti att det någonsin blir mer värkligt än just här och nu. Sånt är ju livet ibland. Ska dock försöka måla en bild av hur, var och när min berättelse skulle kunna utspela sej. Bara det borde ju kunna sysselsätta mej ett bra tag :)


Veckans citat

"When the power of love overcomes the love of power, the world will know peace" Jimi Hendrix

Nyfikenhet

Nyfikenheten är det som driver oss framåt.

Och visst är det oftast så, tänk vad mycket man skulle missa om inte nyfikenheten tog över och vi gjorde eller provade sådant vi inte gjort förut :)

Men ni har väll hört vad den gjorde med katten...hi hi hi


Lost i mej själv

Visst har vi haft ett par härliga veckor vädermässigt nu. Lagom blandning av sol och regn precis sådär att man hinner längta efter det ena eller det andra.

Och tur är väll det för mej som inte kan göra mycket annat än att bara vara.

Skulle vädret hålla i sej konstant allt för länge i endera riktningen skulle jag nog bli rätt tossig. Om jag inte redan är det.

Känns som om jag vart hemma i ett halvt liv och inte blir det bättre med tiden. Och så är det ju som sagt semestertider nu, vilket betyder att alla läkare m.m också har semester. Vilket gör att allt har stannat upp igen.

Allt skulle ju gå så mycket snabbare om det inte var för alla väntetider som blir efter varje avbockad behandling.

Botox check, fyra veckors väntetid, för att se om det ger någon värkan. Vilket det inte gjort. Enda possitiva med detta är att jag nu inte har en enda rynka i pannan, inte för att jag hade många förut heller men det gäller ju att se positivt på det hela :)

Gaffatejps känslan har släppt, men jag tror att det beror på att jag vant mej vid känslan nu. Så om jag skulle göra om det någon gång i framtiden vet jag nu att obehaget går över efter en tre-fyra veckor.

Sömnen lyser med sin frånvaro, fast jag har sovit nästan två timmar idag på morgonen. Två timmar i sträck, fatta detta är det längsta jag sovit sen den 8 mars. Just nu tror jag att många av mina bekymmer kommer från just sömnbristen, men så fort jag är i närheten av att somna så börjar det krypa i kroppen.

Det känns som om jag har svagström som löper under skinnet på rygger, nacken och bröstet. Jag lovar att det inte är någon trevlig upplevelse. Det enda som hjälper är att röra på sej, eller sysselsätta hjärnan så att jag förvillar sinnena att glömma bort känslan.

Har så långtråkigt just nu att jag börjat harva mej igenom alla sesonger av Lost. Har inte sett ett enda avsnitt tidigare, men måste erkänna att det är en aning beroende framkallande, nu.

Tur att vi har en bärbar DVD spelare så jag kan ligga eller sitta i solen och följa Jack, Kate, Sawyer, Charlie och dom andra på sina äventyr på ön. Synd bara att Boone dog så tidigt, lite ögongodis sitter aldrig fel :) Tack gode gud för att det finns flashbacks i denna serie. 




Har precis börjat på sesong tre så jag klarar mej någon vecka till innan det är över, förhoppningsvis har läkarna kommit tillbaks från sina semestrar, och jag fått någon ordning på mina besvär.


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Humörsvängningar

Alla har vi humör svängningar i olika utsträckning. Vissa människor är eldiga i temperamentet och svänger kraftigt i sina uttryck, medans andra som jag är lugnare och jämnare i humöret.

På samma sätt ser människor på livet med olikfärgade linser. Endel ser det possitiva i livet medans andra ser motgångarna. Även här har jag valt den ljusare vägen, eller valt och valt är nog fel ord. Sin livssyn kan man inte välja, den föds man med. Sen kan man välja att mata den med possitiv eller negativ energi och på så sätt någolunda själv påverka sitt liv. (detta är helt min egen slutledning och inget vetenskapligt bevisat)

Jag har upptäckt att det är lättare att hantera huvudvärken dom dagarna jag är på bra humör. På en dålig dag blir allt så mycket jobbigare. Tur då för mej att jag har så många bra dagar för annars skulle jag inte orka med  de dåliga. Tyvärr blir de fler och fler av dessa. Det är svårt att hålla modet uppe i längden, men jag sätter tilltron till att nästa sak vi provar kommer lösa problemet. Det är mitt sätt att överleva.

Då jag har en dålig dag går all energi åt till värken, medans en bra dag så finns possitiviteten där, helt gratis och jag orkar annat än att bara ha huvudvärk.

Visst kan det låta luddigt och ovetenskapligt, men jag känner att det ger mej lite extra ork att tackla min sjukdom, då jag tänker på detta sätt.

Det har lite med talesättet att se glaset som halv fullt eller halv tomt. Eller att vara halvvägs framme, mot att ha halva vägen kvar.

Allt har med intsällning att göra.

Sen kom mamma med en teori om att mina symtom, de jag har förutom huvudvärken kan komma från min sömnbrist. För av sömnbrist kan man tydligen få en hel uppsjö av följd effekter.

Jag har själv funderat i dessa banor och jag har fått förslaget att be dem söva ner mej en vecka, som de gör med vissa intensivpassienter, sådana som har allvarliga skador på huvud och rygg eller brännskadeoffer. Då skulle jag kanske komma tillbaks till ett någesånär normalt sömn mönster. De fyra timmar jag alltid sovit tidigare är tydligen ohållbart i längden om man ser till medicinska undersökninger.

Även om jag nu är ett undantag från normen så skall jag se till att försöka sova minst sex timmar om natten när jag äntligen kan söva igen, för jag hoppas och tror att denna huvudvärk och den sömnbrist som blivit följden, kommer att ge med sej innom en inte allt för avlägsen framtid.

Sov gott alla mina vänner, för det finns ingen garanti på att så kommer att bli fallet =)


XOXO Tess

Hemlängtan & Överraskningar

Visst är det skönt att få vara hemma med min familj. Det hade vart ännu trevligare om vi kunnat göra saker tillsammans.

I helgen har vi firat midsommar tillsammans med släkt och vänner, detta gjorde vi som vi brukar med fiske, camping och god mat i Holmfors vid byskeälven.

Jag hade hoppats att vi skulle hunnit köpa oss en husvagn (jag ha äntligen fått med maken på ideén så det är bäst att smida medans järnet är varmt, han kan ju ändra sej) till i år men så blev det inte. Därför sov vi i tält som vi brukar. Jag har inget emot att sova i tält, tvärt om skulle jag kunna bo hela sommaren i ett, precis som när jag var liten. Problemet är bara att jag inte riktigt orkar med en helg i det fria just nu.

Ändå behövde jag inte göra speciellt mycket, vi var rätt många som hjälptes åt och Matte var gudomlig i det att han kämpade med tältet i säkert en timme, fast det finns betydligt roligare saker han vet än att sova utomhus. Jag kanske skall nämna att det inte var något litet kupoltält vi sov i, utan ett sådant gammaldax tält med ståhöjd och matsalsdel, det påminner i utseendet om ett husvagnsförtält.

Då vi var de enda utan eget kök slapp jag undan den mesta matlagningen, vilket nog var rätt avgörande för om jag skulle kunna klara helgen överhuvudtaget.

Midsommardagen lyckades vi med det omöjliga =)

Vi lyckades dra ihop en överrasknings surströmmingsskiva till mamma som fyllde 50. Det är inte lätt att lura hene och jag tror vi hade fjärilar i magen allihopa tills det äntligen blev dax för "gästerna" att anlända. Det var så roligt att så många kunda komma fast vi var mitt ute i skogen och det faktum att det faktiskt var midsommardagen.

Tack till er alla.

Och vi nailade pressenten också, en timmes helikoptertur med start i Långnäs, så hon kan flyga över hela Piteå och se var vi alla bor =) Detta var en av de två saker hon förutsatt sej att göra, det andra är att hoppa fallskärm. Men då vi är vädigt rädda om vår mor så kändes helikopterturen säkrare + att den räcker längre.

Det jag ville komma fram till är att jag längtar tillbaka till min vardag, till att kunna spendera en helg i skogen utan att vara sängliggande i tre dar efteråt.

Jag vill tillbaks till jobbet, för jag saknar både arbetsuppgifter, kunderna och framför allt mina arbetskamrater. Jag har "hemlängtan". Nu skall jag åtminstonde få komma och hälsa på, jag skall in ett par timmar på jobbet och se hur det fungerar, packa upp varor och kanske stå i kassan, bara för att inte helt tappa greppet om verkligheten.

Det ser jag värkigen fram emot, hoppas bara att jag får ha en bra dag imorgon =)

XOXO Tess

Borta bra...

Nu har jag äntligen landat i vardagen igen. Synd bara att den också innefattar en ständigt ökande huvudvärk. Lägg till en trillskande försäkringskassa och bilden är total.

Men nog om det.

Skall ut och luncha med chefen idag. För att uppdatera honom om läget och för att fråga om jag får komma och "hälsa på" på jobbet ett par timmar för att se hur det går och för att få se lite människor. Lite andra människor.

Jag har en stor och härlig familj så ensam behöver jag inte vara, om jag inte vill. God bless U. Vad gjorde jag utan er.

Har vart ett par fyllda dagar sen jag kom hem. Med besök hos och av familjen jag inte sett på nära tre veckor, vilket är nått av ett rekord om man inte räknar med åren jag bodde i Uppsala.

Nu skall jag göra mej färdig för lunchen, men jag återkommer snart med fler inlägg nu när jag är tillbaka till verkligheten igen =)

XOXO Tess

Första glimten av min nya älskling...

Visst är det tur att hjärtat växer i takt med antalet människor vi lär känna, och lär oss älska.

Att det kommer in en ny människa i vårt liv betyder inte att vi älskar de som redan finns där mindre, utan hjärtat ökar sin kapasitet och gör plats för det nya individen.

Nu har jag inte hunnit träffa lillebror på riktigt ännu, då jag befinner mej ute i Stockholms skärgård hundra mil hemmifrån. Men jag kommer att hinna lära känna honom när tillfälle ges.

En sak som jag dock vet är att det redan finns en plats just honom i mitt hjärta, visst är det ett underbart fenomen =)

Här är iaf bilder på min lilla systerson



Tack Åsa för bilderna :)

Nu skall jag återgå till min solstol och njuta av sommaren, för jag skall ju igentligen inte vara ute här på bloggen. Inte just för stunden iaf, avkoppling och allt det där =)

XOXO Tess

På de avlägsanste ställen...

Som ni vet så tillbringar jag ett par veckor ute på Ljusterö för att vila upp mej från min huvudvärk. För att koppla av och slippa ifrån alla måsten.

Det gör ju att jag inte kan skriva här på bloggen lika ofta, men det är smällar man får ta.

Just nu sitter jag helt ensam här och bara är. Har några ärenden på internet banken jag måste fixa så då passade jag på att flika in ett litet inlägg här på en gång. Annars  så har jag inte rört en dator sen i onsdags =)

Botoxen har snart haft en vecka på sej att sätta in och nu känns det som om någon satt gaffatejp över pannan på mej. Dock så har det ännu inte haft någon inverkan på huvudvärken, om något så är den värre!

Jag fuskade lite i fredags och smet in på Fyrisfärg i Uppsala och tittade på nya Decorama kartan som kommer i höst, den är lika snäll som vanligt med mjuka färget och enkla mönster, denna gång är mönstrena mer grafiska med olika rutmönster och grafiskt ritade träd + lite mjukare eclips liknande mönster. Vi kommer att lägga 40 blad på lager och det var med anledning av detta som jag "fuskade" mej till lite tid på Fyrisfärg.

+ att jag pratade med Göran vår Eco repressentant. Det var ett bra tag sen jag gjorde det, eftersom att jag vart hemma med huvudvärk vid hans  senaste besök.

Från det ena till det andra. Jag känner att det inte blir så strukturerat idag men det får ni ta =)

I lördags så hade de sommarfest här ute på Ljusterö, jag stannade dock hemma, men min svärmor och hennes sambo hade bjudit in ett par gäster på en drink innan det var dax att åka iväg.

En av dessa var Ella Stemme som är en av två bakom nätshoppen smartasaker.se, tänk vad världen kan va liten ibland. Här åker man nittio mil hemifrån för att koppla bort jobbet och så, och se vad som händer ;)  




Min favorit från smartasaker just nu är Pluring, en värdigt liten men åh så praktisk liten sak som gör att du aldrik kommer ha sura och illaluktande trasor igen =) kostar 45:- på smarta saker. Jag fick min av Frida då vi hade vår halv 8 hos mej grej och den är helt oumbärlig nu.


Hon var riktigt trevlig och tipsade om en utställning på KTH där de nu visar en digitaltapet, vi får se om jag orkar ta mej in till Stockholm och besöka utställningen. Det lät iaf riktigt spännande, teckniken går värkligen snabbt frammåt!!!

Idag är en ritkigt dålig dag då det gäller huvudvärken så nu är det ryggläge och vetekudden som gäller. Vi får se när jag kommer åt datorn igen, men lova att ni håller en tumme för att jag snart skall bli frisk =)

PS: Jag har äntligen blivit moster, men med min vanliga tur så kom den lilla rackaren dan efter jag åkt ner till Stockholm, så nu får jag vänta ytterligare två veckor innan jag får snosa på nykläckt baby igen.

Storebror Charlie är enligt rapport inte så imponerad av familjens nyaste tillskott, efter att ha blivit trugad till att pussa på lillebror torkade han sej om munnen och sa: Han liktar illa

Undrar om det är fler än jag som tycker att nya babysar luktar riktigt gott. Charlie verkade då inte hålla med.


XOXO
Tess


...på väg till paradiset...

Efter jag skickat iväg barnen på skolan idag kommer jag att påbörja resan ner till Justerö. Det är meningen att jag skall komma bort från vardagen ett slag.

Jag är på väg till paradiset, eller så nära man kan komma. Lantlig idyll mitt i Stockholms skärgård, kan det bli bättre. Jag får till och med en egen sovstuga som ligger helt isolerad i skogen. Det gäller att inte vara mörkrädd om man skall bo där själv.

Smart av mej att bara ta med mej SF-böcker med vampyrer, varulvar och häxor som tema.

Men jag kommer iaf bort ett tag. För att slippa tänka på och se allt som jag inte kan göra. Det är svårt att skura köksgolvet eller rycka in på jobbet om jag är nittio mil hemmifrån, eller vad säger ni ;)

Dessvärre kommer det att betyda att jag inte kommer att kunna blogga lika ofta som tidigare, men jag kommer att hålla er uppdaterade på hur läget fortskrider + att jag skall försöka klämma in en del inredningstips dessutom, något som det vart dåligt med sen jag blev sjuk :(

Jag har fått med mej mammas digitala systemkamera så att jag kan ägna mej åt lugna promenader och fotografering under min visstelse på "retreat"

Om inte Botoxen biter kanske detta gör det, för på Justerö finns det inte mycket mer än naturen att ägna sej åt.

Skall försöka få mej några timmar i solen också för mina ben är läskigt vita just nu. Skall skaffa mej en fin bränna så jag inte skrämmer slag på alla som råkar i min väg :)

Jag har laddat telefonen med nya ljudböcker så jag är redo för operation bota huvudvärk!!!






Ja, jag är helt såld på vampyrer nu. Måste ha nått med det omöjliga i det hela att göra, min fantasi löper ju amock i vanliga fall, nu har jag hittat ett utlopp för den =) 
Pluss att det inte skadar att det finns så många heta vampyrer på TV nu oxå :) Alex Skarsgård och Ian Somerhalder, jummi!






XOXO Tess


Mitt första "Skönhetsingrepp" - Botox i pannan

Japp, då har man gjort sitt första medicinska skönhetsingrepp. Botox i pannan. Nu är det ju inte så att jag tycker att jag är riktigt så skrynklig att det är dax ännu, men tydligen skall det kunna hjälpa mej med min huvudvärk.

Om det nu hjälper är det värt besväret att inte kunna rynka på pannan =)

Sex stick i pannan, med en brännande känsla när Botoxen sprutades in + pannövningar i ca: en timme, så var det klart. Nervgiftet sprider sej till hela muskeln om man gör pannövningarna ordentligt, så om en vecka ungefär kommer jag att märka resultat av behandlingen.

Det som händer då är att muskelrna bedövas i upp till sex månader. Succsesivt skall också huvudvärken minska, om allt går som planerat. Själva Botoxet kostar 1900:- utan rabatt, har du hunnit samla på dej bonus blir det billigare.

Jag vet inte om Botox ingår i högkostnadsskyddet om man vill göra ingreppet av kosmetiska själ, men för mej gjorde det. Man måste göra om behandlingen tre till fyra gånger/år så det blir rätt dyrt i längden.

Håll en tumme för att detta skall fungera, för nu vill jag tillbaks till vardagen och arbetet.

XOXO Tess


Morsdag...hmm

Visst är det trevligt med en dag enbart för mor.

Tänk då om mor fick göra precis som hon ville den dagen, utan sura miner från övriga familjen. Tyvärr är det ju så att det finns fler människor i mitt liv än enbart jag.

Förstå mej rätt, jag är oerhört tacksam för människorna i mitt liv, men ibland vore det trevligt om man bara kunde koppla bort coordinatorn i en och enbart göra som man själv vill utan att ha dåligt samvete för att andra inte får som dom vill.

Så idag har jag gjort just det. Kan ha att göra med att mitt tålamod är i stort sett obefintligt nu när huvudet värker, men jag bestämde mej i morse för att min morsdagspresent till mej själv skulle bli att göra precis som jag ville, en hel dag!!!

Det är inte lätt, när man är van att medla och kompromissa, att enbart navigera efter det man själv vill. Det drar i en när man ser att dagen krockar för resterande familjen bara för att jag vill åka hit eller dit vid ett visst tillfälle.

Synd då om dom =) Imorgon är jag tillbaks i "momy mode"

Vi får se ikväll om jag lyckats =)





XOXO Tess

Kloka ord...

"När det är nattsvart, kan man se stjärnorna"

Det är att se det positiva i livet =) Chears

XOXO Tess

...känner mej som ett piggsvin...

Har precis kommit hem från akupungturbehandling hos sjukgymnasten. Känner mej som en urvriden disktrasa och är allmänt trött.

Visst är det typiskt att man äntligen skall somna, när man har en tid att passa. Har inte sovit ordentligt sen i söndags men vid åtta tiden i morse så ville sömnen äntligen infinna sej.

Klockan nio hade jag en inbokad tid för att leka nåldyna. Tur för mej att jag har ungefär trettio larm/dag inställda, så jag kom iväg i tid, om än inte mer än det.

Man jag kan säga att det känndes surt att behöva kliva upp då jag äntligen kunnat somna, det känndes som om jag skulle kunnat sova en vecka, vilket jag naturligtvis inte fick.

När jag satt där i stolen med nålar ur fötter händer och huvud, kännde jag mej som ett piggsvin. Både till utseednet och till humöret. 

Nu har jag dock smält ödets ironi och skall försöka få lite vila iaf. Får se hur det fungerar.


XOXO Tess 

Som bitar i ett pussel...

Ibland så faller allt på plats. Saker som man tänkt göra händer av sej själv och man behöver inte försöka lika hårt för att det ska bli som man vill.

Igår hade jag en sådan dag.

Efter månader av motgångar, kändes det som om vindarna äntligen vänt. Jag fick äntligen träffa neurologen, han var inte glad när vi gick (både mamma och pappa hade slutit upp för att stötta mej) efter hård påtryckning fick jag till stånd en remiss till Med.rehab i Sunderbyn. Nu återstår att se om de kan hjälpa mej...jag ska tänka positiva tankar.

Per Grapesson ringde och talade om att han beställt Botox, så jag kan få min första behandling till veckan. Ytterligare en bock i listan...Jag behövde inte ens gå in på apoteket själv och beställa medicinen, däremot måste jag hämta ut den innan min tid på tisdag.

Sedan var jag till Camilla för första gången på LÄNGE och drack en kopp kaffe...Det kändes skönt att få prata i lugn och ro, de va så länge sen vi hade tid till det senast...Ibland måste man ta sej tid att stanna upp och njuta av stunden...Lugnet som infunnit sej efter morgonens läkarbesök, verkar ha återställt balansen i mej...Jag känner mej lugnare än på länge.

När jag kom hem, ringde de både från Stepin och från försäkringskassan. Två av de samtal jag hade på min agenda hade tagit hand om sej själva, gud vad skönt det kändes.

Igår kväll träffade jag så mina arbetskamrater över en bit mat och vi pratade i ett par timmar, det kändes också bra...Jag har saknat dem nu under tiden jag vart hemma. Men som jag nämnde tidigare så hjälpte mitt nyfunna lugn mej att njuta av stunden och fylla lite av tomheten som funnits där tidigare. Mågna kramar utdelades och mottogs...det känns skönt att veta att man är saknad...det har ju faktiskt nästan gått tre månader, nu ändå =)

Pusselbitar som faller på plats...

Vilken trevlig bild det målar upp. Kanske kan jag ta pusselbitarna som mitt liv består av nu, och pussla ihop dem. Det återstår bara att se vilket motiv som framträder. 

Pusselbitar som passar ihop...

Nice =) 

Leende lägger jag mej ner och vilar....


XOXO Tess

 


Tidigare inlägg Nyare inlägg
Matbloggstoppen
RSS 2.0